Disclaimer

All content on this blog is fictional and any resemblance with actual events are purely coincidental. When you choose to read this blog you also agree to not get offended or try and use any content to defame me as a person or anyone connected to me. If you cannot commit to this agreement you are violating the agreement you agreed to by reading this blog. I repeat that by the act of reading this blog you are committing to this agreement of not getting upset or using content in a way that could be considered an act of aggression. If you cannot follow this agreement I urge you to not read this blog.

måndag 11 maj 2015

Sagan Om Den Gamla Orättvisan

Varje relation med en narcissist är att likna vid ett skeppsvrak.
Det här är en blogg om en vanföreställning som narcissister ofta lider av, nämligen att när något händer dig och du reagerar, eller snarare AGERAR, pga det som inträffat, så beror det på något väldigt gammalt, som hände för mycket länge sedan. Det här yttrar sig oftast genom att de till omgivningen berättar en saga om denna gamla oförrätt och att detta är skälet till ditt märkliga beteende. Emellanåt använder de olika tillsynes psykologiskt mumbo jumbo, som för den otränade kan låta väldigt imponerande. De är också mycket noga med att låta som om de är väl underrättade och att de har denna information från säker källa. De får det ofta att låta som om ni umgås eller människor i din närhet umgås med dem. Detta är oftast förstås så långt ifrån verkligheten man kan komma, då dessa relationer oftast runnit ut i sanden, eller aldrig funnits, när saker börjar gå riktigt illa mellan dig och narcissisten.


Så dessa sagor är en del av deras förtalskampanj mot dig, men de är också en tröstnapp åt narcissisten, som istället för att analysera sina egna handlingar efter vad de valt att blint tro på, agerar som de skitstövlar de är och behöver då en riktigt löjlig anledning för ditt agerande, så du i både deras egna förvridna sinnen, samt i omgivningens, uppfattas som en fullkomlig idiot. Det är därför sagor om gamla oförrätter, eller ännu värre inbillade sårade känslor från tidig barndom, kommer fram. Det är alltså inte så att de alltid erkänner att du hade någon anledning att då för länge sedan haft negativa erfarenheter, utan de gör ofta om detta till något påhittat och överdrivet. Så det är inte så att de erkänner gamla synder och nu säger att du är arg på dem för något hemskt de utsatte dig för när du var mycket liten. Det hade ju fallit tillbaka på dem själva, så de gör ofta om en verklig händelse från förr, till något riktigt löjligt, och hävdar att du beter dig såhär nu pga gamla känslor du inte klarat av att hantera, eftersom du förstås inte mår psykiskt särskilt bra, och bevisligen aldrig gjort det. Ja, eftersom du tagit så illa vid dig för absolut ingenting. 


Det är alltså ingen ände på deras sagoberättande, och i hela deras sagovärld så är de hjältar och fantastiska övermänniskor. Om de någonsin skulle erkänna att du hade anledning att vara ledsen för något i det förflutna, så var även de offer och allt som hände er var helt utanför deras ansvar. Det är till och med så att de drabbats minst lika svårt, och som synes beter sig inte de så illa som du gör! Ungefär så ser deras ständiga hjältesaga ut och det blir i slutändan fullkomligt outhärdligt, då ingenting som du agerar efter har någon direkt orsak i något som hände för länge sen, utan är en direkt orsak av en direkt händelse som narcissisterna utfört i nutid. Däremot så är det förstås så att om du känt dem väldigt länge lär de gjort en himla massa knasiga saker genom åren, så detta som de gjorde allra sist är sällan något som inte återspeglas i deras tidigare beteende. Samtidigt som alltså narcissisten skyller ditt beteende på något väldigt gammalt och oftast otroligt vagt och märkligt, så kanske du även lagt märke till genom åren att närhelst du försökt konfrontera den med faktiska nutida beteenden, och då dra paralleller till liknande händelser inte för långt tillbaka i tiden, så är det narcissisten själv som direkt tystar alla såna försök. 


De vill alltså när konfronterade, och avslöjade som återfallsförbrytare, aldrig prata om tidigare händelser, utan lägger då stor möda vid att hävda hur illa du beter dig som drar upp gammalt groll. Det är lite märkligt hur alla med narcissistiska erfarenheter berättar om just detta, hur narcissisten spelar detta kort varje gång, att du ska glömma och gå vidare. De får det att se ut som om du är boven i dramat, för att du märker att de är just återförbrytare, som om och om igen gör den handling som skapar dig smärta och förlust. Samtidigt så är deras modus operandi alltså att helt ändra ståndpunkt och genast dra upp gammalt skit, om de vill trycka ner dig av någon anledning. Ju större publik och i desto mer förödmjukande situation, ju mer benägna är de att dra upp gammal skit. De vinklar då också gärna händelsen så de kommer ut som oskyldiga offer, och du som någon tanklös skurk. Dvs när du pratar direkt med dem målar de upp dig som en skurk för att tala om gamla händelser, där de framställs i dålig dager, medan det sen gäller omvända regler när de inför utomstående återberättar saker du gjort i det förgångna. Ja, även när de saknar publik så är det okey för dem att dra fram gammalt, men aldrig för dig.


Denna dubbelstandard är i grunden alltså i symbios med deras sagoberättande, då mycket av detta sker just såhär, rätt i ansiktet på dig, med eller utan publik. Men det mesta av denna fiktion pågår dock bakom din rygg, där allt som hänt mellan er görs om till något helt annat. Genom att narcissister oftast är såna skvallerkärringar så har de redan långt innan du ens vet att något pågår berättat en saga om dig, där du är en suspekt och märklig figur, och de underbara hjältar. Men som jag nämnt redan så synes det som om de som verkligen är narcissister - och inte bara maligna personer, vilket är vad man kan kalla sociopater - faktiskt tror på sina egna sagor. Som om de likt omogna barn berättar dessa fiktioner till sig själva och omvärlden, för att dels trösta sig själva, och dels få omvärlden att hålla med dem och trösta dem att de har rätt. För att ha rätt krävs det att de gör om det som verkligen hänt, till något helt annat, så då skapar de sina sagor. Om en person ljuger och vet att den ljuger, så berättar den sagor endast för att få andra att tro på dem. Men om den ljuger för sig själv också, så gör den det för att få andra att övertala den om att deras sagor nog egentligen är sanna. Det är skälet varför jag sett att somliga ljuger mest, medan andra sprider runt värre dessa lögner, med lite extra sagor tillagda.


De som hjälper en lögnare är ju möjliggörarna, medlöparna, och utan dessa hade ingen mobbning eller förtalskampanj varit möjlig. Bas för dessa historier brukar alltså vara någon vansinnig berättelse om långt tillbakaliggande händelser, eller någon enskild händelse de hört talas om hänt dig under de senaste månaderna, eller åren. Ju märkligare och osammanhängande med dina aktioner som händelsen är, ju bättre, tycks narcissisten tänka. En annan tanke jag haft är att de projicerar såna här helt osakliga motiv och orsaker på en för att provocera och skapa mer missämja mellan er, ända tills du ger upp och inte orkar bråka längre, varvid då narcissisten vunnit, enligt den själv. Vad som är verkligt och vad du på riktigt känner eller tänker saknar alltid helt intresse för en narcissist på krigsstigen. Istället kommer den att fokusera på det minst relevanta och sprida ut påståenden om dina motiv som är så motsatta som möjligt mot vad du fram tills dess försökt åstadkomma. Återigen misstänker jag att detta sker för att öka konflikten till sitt max, i syfte att trötta ut dig emotionellt tills du ger upp och låter narcissisten vinna bråket. Det finns ju en gräns för hur mycket skit man orkar ta, innan man ser att man har att göra med en människa bortom allt sunt förnuft. 


Om narcissisten skulle hitta någonting någonstans där du beskriver dina barndomsminnen, kan du räkna med att de kommer på något vis anknyta till dem i syfte att exploatera det de tror är det mest smärtfyllda och framställa dig som fortfarande besatt av dessa, eller på något annat vis använda det. Hur och i vilket syfte de skulle göra det beror förstås på skälet bakom er nuvarande konflikt och vad narcissisten önskar uppnå. Du kan dock räkna med att de drar fram gamla saker de märkt att du fortfarande minns och målar upp det på något vis så du ska missgynnas i andras ögon. De framställer gärna andra som besatta av sånt som hänt för väldigt länge sen och använder just som bevis varje minne du tycker om att återberätta, oavsett hur detta sker. Om du ömt berättar om en avliden person, drar de fram det som om du är besatt av denne, och att dina handlingar och gärningar beror på denna ohälsosamma besatthet. Jag har själv sett hur en narcissist lyckats sprida sin version av makens reaktion vid skilsmässan, så att den istället för att falla tillbaka på henne hamnade på en avliden kär släkting. Dvs att reaktionen helt berott på en gammal sorg och inte av den naturliga anledningen att ett långt äktenskap plötsligt, och slutgiltigt, var över. 


Så om du blir arg på lögner och förtal vid ett arvskifte så framställs du av narcissisterna som varande arg pga avundsjuka som grundar sig på er barndom. Dvs du framställs som en långsint och bitter person, som utav hämnd och småsinthet plötsligt attackerat den ärofyllda hjälten eller hjältinnan. Att du skulle spelat teater under mer än 50 år och låtsats vara en materialistiskt ointresserad person och istället i smyg missunnat allt som dina syskon erhållit genom tiggeri och snikenhet. Det är så som narcissisterna försöker trolla bort den sista och slutgiltiga snikenheten som de för en sista gång kan utföra i en familj, när föräldrarna till sist gått bort. Oftast blir det ju mest frågan om ett arvskifte egentligen, då den efterlevande maken eller makan sitter i orubbat bo, men ibland blir det två. För narcissisten gäller också en till agenda när det är två bodelningar, nämligen att för den kvarlevande föräldern framställa sina syskon som så snikna och otrevliga som möjligt. Det för att påverka denne att lämna så mycket som möjligt till narcissisten och så lite det bara går till de andra. Detta är inget jag hittat på, utan ett omtalat och välkänt modus operandi i alla familjer där narcissister huserar. Inga arvskiften går någonsin hederligt och trevligt till med såna.


Av vad jag kunnat komma fram till genom mina studier i ämnet och även intervjuer med andra drabbade, är att enda sättet att slippa obehag är att helt enkelt avsäga sig all arvsrätt. Det är faktiskt exakt det som narcissisterna är ute efter och det som de i slutändan helst ser sker. Men om det sker fullständigt frivilligt och utan några bråk i förväg, så blir det svårare för narcissisten att måla upp dig i dålig dager, även om jag är säker att de ändå kan lyckas med det, så bra förtalare som alla narcissister tycks vara. Det är ändå mycket lättare att lura syskonen att gå med på att dela på potten och att mitt i detta börja göra helsjuka saker, som förvirrar och irriterar dessa. Det är så som lögnare och narcissister och andra psykopater skapar oro, missnöje, irritationer och aggressioner. Genom att göra absurda och rent ut sagt sinnessjuka saker. En sån sak är att ljuga helt uppenbart och att sen envist hålla fast vid lögnen, alltmedan man drar med sig en rad människor, som inte var där, i lögnen. Ju fler som "tror" på lögnen, fast de inte var där, ju värre kommer de som vet vad som verkligen hände uppleva hela situationen. Till slut blir det så fruktansvärt att många hoppar av och skiter i sin arvslott, som ett sista desperat försök att rentvå sitt fullständigt nedsmutsade namn.


Vad jag vill berätta är att allt detta spelar bara mobbarna rakt i händerna. Ingen kommer någonsin höra talas om din uppoffring, utan istället kommer alla höra sagan om hur DU lurade av narcissisten sitt arv. Ja, så kommer faktiskt sagan gå, för så har jag själv hört den berättas av en sådan sagoberätterska. Efter att har lurat och bråkat och härjat tills syskonen gav efter, somliga mer än andra, så framställdes sen den mest lurade som en av de som lurat sagoberättaren på mängder av pengar. Helt tvärtemot sanningen, men så berättades denna saga fram till syskonets tragiska bortgång. Om en sådan sagoberättare någonsin känner ånger det tvivlar jag på, just av skälet att den här formen av narcissism, som jag beskriver här, oftast är så fullkomligt bortom all sans och moral, att de till och med ljuger för sig själva. Det är därför omgivningen ofta beskriver dessa personer som "besatta" och att det inte går att tala med dem, då ingen logik eller logiskt resonemang går fram. Det kan vara lagar, regler och annat, som narcissisten inte kan ta till sig, då den är fullkomligt upphakad på en fix idé om dess egen rätt. Det kan vara muntliga löften, som narcissisten påstår sig ha fått av den döde, men som inte finns bekräftat i några testamenten. 


Eller det kan vara annat som helt saknar legitimitet vid arv. Saker som de andra syskonen aldrig hört den avlidne säga, men som ändå hävdas med bestämdhet, trots att det alltså inte har grund i någon lag. Allt sånt som är upp till syskonens välvilja och det är där som sagoberättandet kommer så väl till pass, för lögnaren. Det för att dessa sagor bygger upp en fiktion av att alla dessa myter varit rikligt och öppet pratade om bland alla barn och med föräldrarna. Genom att framställa det på det här sättet önskar narcissisten få andra att se negativt på de syskon som vägrar uppfylla dessa fantasier, som saknar grund i lagliga dokument. Saker som de i realiteten bara hört sagoberättaren viska om, men aldrig samtalat närmare om med den som avlidit. För att riktigt skapa drama och göra syskonen arga kan sen alltså narcissisten, eller låt oss kalla personen för den maligne sociopaten, göra som i min familj, dvs visa beviset på att hela sagan var en lögn. Därefter kan sagan bit för bit återskapas så den närmar sig lite sanningen, och därmed då få lögnaren att verka ärlig, då den frånsäger sig en stor del av den myt som den ursprungligen spann. Det här är ett utmärkt sätt att dels stilla sitt samvete, som lögnare, och dels få alla att blint attackera de som man visat sanningen för. Det för att vad de säger är så i helt motsatts till den ursprungliga sagan, så ingen kan tro på dem.


Iallafall ingen som är smittad av narcissism kan tro på personer som berättar om vad de sett och upplevt, när det strider mot dogmer de låtit sig övertalas är sant, antingen genom sina egenlögner, eller genom andras lögner. Det är ju omöjligt för oss utomstående, som inte skapat dessa lögner, att veta vem som medvetet ljugit från början, och vem som bara hakat på i mobbningståget. Det just för att dessa sagor och myter kan pågå så länge, speciellt som du har en mycket malign person i din närhet så kan de det. Dessa maligna personer har alltid väldigt endimensionell syn på andra människor, där andra mer är som seriefigurer än riktiga individer. De sorterar även in folk i grupper, vilka de fjäskar och är trevliga emot, och såna de skiter i att spela upp en mask för. Så länge någon de anser det finns skäl att fjäska för finns i närheten kan du se ett ansikte, medan masken helt glider av så snart denne avlägsnat sig. Detta är skälet varför andra sen inte tror dig, för de har aldrig sett detta. Ett annat skäl är förstås att de är av samma skrot och korn och anser också att du förtjänar en mer avklädd behandling, utan handskar och masker. Många plågas alltså just av denna komplexitet i lögnerna och mobbarna. 


Den enda riktlinje jag kan råda en att ta i såna situationer är att konfrontera de du verkligen vill ha kontakt med för att testa vattnet. De som avvisar dig och går lögnarens linje måste du oavkortat avskriva som en ovärdig vän eller släkting. Detta är egentligen i slutändan den allra svåraste delen med att ha narcissister i din allra närmaste familj, då blodsband är svårast att skära av. Speciellt med sådana du ser inte är maligna, men ändå valt att tro ont om dig pga förtal från en riktigt sjuk jävel. Och som sagt så är det i många fall flera som sprider det här förtalet, fullt medvetna om att det egentligen är rent ogrundad påhitt. För de som är galna narcissister bryr sig inte om bevis, utan använder just sin fantasi för att skapa en realitet som låter någorlunda vettig, men där dock du som utsett mobbningsoffer pekas ut som helknasig. Ju fler som håller med om dessa sagor, ju fler kommer givetvis att tro på förtalet, så det är av högsta vikt för vilka mobbare som helst att få med alla de som du verkligen älskar och behöver i ditt liv i deras sagovärld. Det för att skapa max skada för dig psykiskt. Att få dina föräldrar och den generationen att stöta bort dig ger dig ingen uppbackning från de äldre. Att få syskon och din partner att gå emot dig är ännu värre. Och allra värst är att ta dina barn ifrån dig. Allt sånt som narcissister är mästare på att göra mot de som de torterar. 


För att få det du eftersöker måste du befria dig från allt och alla som är under narcissistens inflytande. Du behöver frid och det kan du först få efter du sluppit bort ifrån narcissisternas galenskapande. Kom ihåg att även människor som umgås med narcissisten eller någon av dennes lakejer är under inflytande från narcissisten, så i slutändan är det väldigt många du kan komma att behöva stryka från ditt umgänge. Men kom ihåg att kolla med alla du uppskattar, och kanske även en del andra, om de faktiskt inte känner exakt som du i frågan. Vem vet, någon du alltid trott varit en riktigt idiot i din släkt var kanske också bara ett förtalsoffer av den här narcissisten? Det är faktiskt möjligt att göra det här till något positivt om du inser att det kan finnas många fler som har liknande berättelser och som faktiskt förstår att inte döma efter myter och påhitt från dessa lögnare. Åtminstone är det värt ett försök för att inte helt förlora alla man känt i hela sitt liv, från barndomen, bara för att man inte längre orkar med skiten från några få i ens närmaste ursprungsfamilj. Det finns inga lagar som säger att du måste stå ut med lögner och svek, bara för att de kommer ifrån blodssläktingar. De som anser det är säkerligen narcissister allihop och gillar att plåga sin familj. 


Friden kommer av att inte mer behöva få fler galenskaper projicerade över på oss. Som just detta att de elakheter som de själva orsakade för väldigt länge sedan, skulle av oss gått helt över huvudet i över 50 år, för att sen plötsligt upptäckas och få oss att reagera med "avund". Detta är precis sådana sagor som berättats i det arvskifte vi befunnit oss i nu sedan hösten 2012. Detta samtidigt som den mest upphöjda av dessa narcissister var den som uppvisade alla tecken på avund och jämrade sig avundsjukt från första början. Men det är så det går till när du umgås med narcissister, att de som de upphöjt får aldrig kritiseras, och om du gör det så projiceras allt som de själva gjort emot dig. Om du påpekar att detta är vad de gör, vänder på steken, låtsas de inte höra. Istället kommer bara mer galenskaper, projiceringar och ljug över deras läppar. Det är verkligen som om de från sitt allra första möte med dig, då för väldigt länge sedan, skapat all denna orättvisa och alla dessa elakheter emot dig just för att använda dem i evig tid och plåga dig med. För när det händer har du aldrig rätt att prata om dem eller känna det du känner, eller ens reagera negativt mot en mycket negativ händelse i ditt liv. Och sen har du aldrig rätten att någonsin prata om det, utan deras påhopp. Det är så det upplevs för alla som drabbats, så för ett skönt liv gäller det att lämna dessa as långt i bakvattnet. 


När du trotsar deras tabun och går emot dem och ändå skriver och pratar om allt man inte fick nämna, så kommer narcissisten ovillkorligen tro att du ältar detta för att du nu plötsligt upptäckt att det som skett var patologiskt. Det är något som jag kan tänka mig inte faller i god jord hos narcissisten att du så tydligt "upptäckt", men det sorgliga är att du faktiskt alltid vetat det, men bara först nu orkar skriva om det. Så när narcissisten tror du upptäckt något, och först nu börjar skriva "skit om dem", så är sanningen att du pratat om dessa händelser, och tusen till, med dina allra närmaste vänner i hela ditt liv. Inget av det du skriver är nytt och inget är plötsligt upptäckt som malignt uppförande, även om du just nu lärt dig några namn på dessa företeelser. Faktum är att jag redan som 5-åring visste vad som var friskt beteende och vad som var rent ut sagt sinnessjukt, så redan då ansåg jag att min mamma var just sinnessjuk. Något jag senare fått bekräftat från flera andra håll att andra drabbade också dragit som slutsats. Detta var skälet att jag aldrig, i stort sett, konfronterade henne med hennes galenskaper, då jag ansåg att hon var i grunden en tu-delad människa, där den ena inte hade en aning om vad den andra gjorde, dvs sinnessjuk.


Hela beteendet hos narcissister tyder på att de först på vilje skapar orättvisor mot andra för att sen inbilla sig att det aldrig hänt eller saknade betydelse, därför att den drabbade saknar betydelse och är för oviktig för att ha rättigheter. Så de till och med inbillar sig att den som de psykiskt misshandlat, genom orättvisor, egentligen inte riktigt märkte detta, utan först sådär 50 år senare plötsligt inser att detta hade hänt. Sanningen är som sagt att man vetat hela tiden, men när man inte kan komma bort från en orättvis situation lär man sig leva med den. Som jag sa till min narcissistiska morsa, när hon frågade mig hur det skulle gå nu med arvskiftet. Det kommer gå alldeles utmärkt, svarade jag, om vi bara gör allt som hennes favoriter (sa namnen egentligen till henne) vill och håller käften och bara håller med. Hon skrattade lite nervöst över mitt uttalande, och nu förstår jag varför. Därför att hon inte fattat att jag hela tiden vetat om hur vår familj fungerar, vem som bestämmer, vem som räknas och vem som kan lika gärna gå och dränka sig, så oviktig och skitäcklig är den. Tack, hon har ju noga låtit mig få veta detta i hela mitt liv, mitt emellan på-låtsas-bry-sig-om perioder. Sanningen har alltid varit där i bakgrunden, men alla människor har i sig en möjlighet att ändra sig och bli bättre människor.


Denna tro på alla människors möjlighet att ändra sig, är skälet att man som barn till narcissister ändå stannar kvar i relation med dem så länge som man gör. När man slutgiltigt inser att föräldern aldrig kommer bry sig och att allting som de gjort emot en i livet är en rad av bevis och inga "tillfälligheter", "misstag" eller "tanklöshet". En människa som vill utvecklas och bli en bättre människa tar lärdom av sina misstag och försöker att inte upprepa dem. En sån människa lär sig att andra behöver höra att man ångrar sig när man varit tanklös och att man inte kan göra samma typ av dumhet mot en annan, om och om igen, och hela tiden tro att den andre ska tro på tillfälligheter. Det behövs inte många upprepningar av samma beteende mot en och samma person förrän den ser att andra inte behandlas på samma sätt. Det är då man lär sig att man lever bland människor som är mycket motsträviga mot att bli bättre människor och bry sig om andras känslor. Dåliga människor tycker till och med om när de kan hitta den ömmaste punkten och trycka där. Det visste jag redan som liten att hon och hennes dåvarande favorit älskade att göra mot oss andra. Slå oss under bältet, där det gjorde som mest ont, brukade jag beskriva det för brodern var det han gjorde. Då skrattade han, av någon anledning glad för att jag visste att han var elak på vilje. 


Ärligen så misstänker jag att de gillar att de som de plågar är de enda som fattar vad det gör, men samtidigt gillar de inte om vi kan uttrycka det för bra till omvärlden. Därav alla attacker mot mina bloggar, med fler lögner för att framställa det jag gör i så negativ dager som möjligt. Det är så de alltid gör om man talar om vad de gör, medan de alltid förtalar andra hur mycket de vill - alltid för allas bästa. Så när de ljuger och förtalar oskyldiga framställer de det som någon slags hjältemodig samhällstjänst, medan när de som de förtalar försöker sprida lite sanning i galenskapen, så är de skurkar. Ärligen, dessa människor känns inte alls som riktiga människor, utan mer som arketypiska skurkar du kan se i vilken saga eller film som helst. De som åker runt i flotta bilar, dricker champagne och ljuger och konspirerar för att komma upp sig i världen. Sen kommer någon hederlig filmhjälte på vad de egentligen sysslar med, varefter alla poliser och myndigheter vänds emot vår hjälte, för att skurken äger politiker, media eller rent av polischeferna. Det är så det ser ut i sagornas värld, och det är inte helt fel från hur det ser ut i verkligheten. Skurkar gömmer sig bakom lögner och mer lögner.


Ju större lögner, ju bättre fasad kan de gömma sig bakom, så det är svårt att avslöja dem, men i filmen brukar saker lösa sig till slut och alla fattar vem den riktige skurken är. I verkligheten så tycks det ta lite mer tid, men oftast slutar det likadant där. En tid jagas och mördas sanningssägarna av skurkarna, och i nästa jagas skurkarna och de som överlevt tortyr och människojakten får komma fram igen ur sina gömställen. Det som är patologiskt är när den som behandlat andra orättvist tycks eftertrakta avundsjuka från andra. Jag tror bestämt att det är grunden för deras märkliga beteende - att försöka göra om goda människor till lika själviska och ha-giriga svin som de själva. Så de ser till att tydligt vara orättvisa, och sen använder de denna egentillverkade orättvisa som vapen mot de som de behandlat illa. Detta för att de själva vill att andra ska vara avundsjuka på dem, inte för att andra är det. Andra kanske vill att allt ska gå rättvist till, vilket inte är avund. Rättvisa är inte avund, men det är tydligt att patologiska narcissister gillar att kategorisera all rättvisa, där alla människor behandlas värdigt och efter förtjänst, som "avundsjuka". Det för att det är de som är avundsjuka och det är därför de inte kan unna någon annan att vara lycklig. Deras avundsjuka är så djup att de blir olyckliga av att se andra lyckliga, speciellt de som de valt ut att alltid undanhålla likvärdig behandling och rättvisa.

Queen Angelica - Fairyland Poetry