Disclaimer

All content on this blog is fictional and any resemblance with actual events are purely coincidental. When you choose to read this blog you also agree to not get offended or try and use any content to defame me as a person or anyone connected to me. If you cannot commit to this agreement you are violating the agreement you agreed to by reading this blog. I repeat that by the act of reading this blog you are committing to this agreement of not getting upset or using content in a way that could be considered an act of aggression. If you cannot follow this agreement I urge you to not read this blog.

söndag 16 november 2014

MIND FUnCKe


Efter vi till slut fick en boutredare, som vi inte kunde bevisa tillsatts genom vår förra skiftare - som var orsaken bakom vår konflikt och att vi begärt en oberoende istället - så har han i stort sett favoriserat den förra skiftaren, vårt yngsta sladdsyskon. Han hade redan den 16 maj i våras personligt möte med henne och han besvarade aldrig mitt mail, som jag skickat före det mötet. Han ignorerade min begäran att också få möta honom för att förklara mer noga konfliktens art, då det är en av huvuduppgifterna för en boutredare att försöka lösa konflikten. Funcke har tvärtom sagt till mig att orsaken "saknar betydelse" och därmed fullständigt förhindrat att någon lösning kommit till stånd. Sen första början av det här har jag haft en otäck känsla av att han arbetar för vår förra skiftares intressen och inte för allas bästa. Det då han helt och hållet svansade efter hennes önskningar och tog på högsta allvar de krav som hennes lojale bror hade. Därför så låg nästan all kommunikation nere efter den här brodern krävt mail-tystnad, tills han kommit till Sverige och själv kunde träffa Funcke. 

Som sagt, så hade jag redan i början av maj begärt att få träffa advokaten och jag bor väldigt nära båda hans kontor. Det ena ligger ca 3 mil bort och det andra kanske 7-8 mil. Förra skiftaren, min lillasyster, bor ca 15-16 mil bort, brodern i utlandet bor på andra sidan Atlanten. Funcke hade haft lite samtal med min bror Lege om att träffa honom och han bor ca 20 mil bort. Han visade således MINST lust att träffa mig och om man då tänker på allt det fruktansvärt helsjuka förtal som min syster spritt om mig så kan jag bara gissa vad hon fått honom att tro om mig. Antagligen att jag är psykiskt instabil och inte tillförlitlig då jag fantiserar ihop saker utan verklighetsförankring. Det är ungefär den bästa grund för att förhindra att andra människor lyssnar på dig och om man då lägger till något om att hon gjort allt i sin makt för att försöka kommunicera med mig, men jag har fått idéer i mitt huvud som jag inte verkar kunna släppa, så det har misslyckats, så lägger det än mer tyngd bakom hur meningslöst det är att ens prata med mig.


Lege sa till slut till Anders att jag inte var knäpp och att jag var en vettig människa, men sen dess verkar han också nedvärdera honom och tro att han kommer med sagor, samtidigt som han ser helt salig ut över vår systers framgångar i livet, trots avsaknad av minsta verkliga utbildning. Hon har trollat sig fram till höga poster, som borde krävt full universitetsutbildning, genom vad jag förstår är olika jobb och småkurser. En gång fick jag äran att upprätta en webbportal åt ett företag hon ämnade starta, när hon var långtidsarbetslös innan hon träffade sin nuvarande man. Då bad hon mig förfalska hennes meriter för att man "måste ju överdriva för att komma någon vart i livet", sa hon. Hon har alltid menat att jag är patetisk för att jag inte skryter och överdriver, för att jag är så ödmjuk och ärlig, sen har hon alltså nu målat upp mig som den som ljuger och hittar på och vår boutredare är fullständigt bortkollrad av hennes charm och karisma. Han är själv högutbildad och ändå tycker han att det är fint med människor som lurar till sig positioner långt över deras kompetens, genom att upprätta påhittade milslånga meritförteckningar. 

Eftersom jag sett det själv så vet jag att det var så det började, men sen genom att hon fått jobb på falska meriter så kan hon ju faktiskt plockat upp arbetsmeriter, och som sagt kunskaper genom interna kurser och arbetslivserfarenhet. Den mest gedigna av hennes utbildningar är egentligen bara ren ledarskapsutbildning via det militära och det är det hon egentligen är - en militär som gillar att kontrollera andra och ge order. Hon har inte gått någon officersutbildning, utan just kurser genom Lottorna, som hon varit med i sen 16-årsåldern. Vad jag förstått så lär man sig där att manipulera andra till lydnad och det är ju bevisat att människor allra lättast styrs av folk i uniform eller med just det auktoritära sätt, som lärs ut via militären. Man kan kalla det en utbildning i Mind Control, men inte i någonting som är verkligt utöver det. Iallafall inte i min åsikt, då det inte är att jämföra med den utbildning som hennes karrärsval kräver, nämligen 3-årig Personaladministrativ linje. 


Det var dock först efter hon gifte sig med sin nuvarande man som hennes karriär tog verklig fart och tydligen så umgås de endast i de finaste kretsar och alla vet hur de kretsarna håller varandra om ryggen. Svågerpolitik och vänskapstjänster, föreningskontakter och olika klubbar, eller andra sätt man hört från de som varit i såna cirklar. Ingen gedigen utbildning eller kompetens i världen kan göra att du får det där chefsjobbet, om det är så det går till. Istället blir du en resurs på lägre position, och får äran att utföra själva arbetet, medan chefen sitter på feta lönen och tar äran åt sig. 

En gång i början av min systers karriär, innan hon kommit någon vart och än så länge bara hade ett litet jobb på en bemanningsfirma, så hjälpte jag henne att verka duktig och kompetent genom att för en struntsumma bli företagets webbmaster, medan de byggde upp en ny image och webbplats med en annan byrå. Jag kände inte till företagets planer och hoppades på att mitt uppdrag skulle fortgå och kanske ge mer inkomster, men planen var att min syster skulle fixa en nästan gratis webbmaster så hon själv kom i god dager. Men som jag upplevde det så gjorde hon mig en stor tjänst genom att hon fixade mig ett jobb. Till slut så insåg jag att det ju var jag som hade gjort henne en tjänst, men det tog mig över 10 år att inse.

Här nere är mitt mail till advokaten, som jag aldrig skickade, en månad efter jag skickat det första. Funcke svarade aldrig på mitt första och ringde mig inte förrän Lege uppmanat honom. Han hade då redan för flera veckor sedan träffat min syster, under ursäkten att hon hade koll på deklarationen, som han måste lämna in. I mitt mail till honom före deras möte informerade jag honom om att hon inte låg bakom deklarationsarbetet, utan att min man helt gjort allt sånt för dödsboet. Min man är nämligen i en annan karriär skatteexpert just på företagssidan och kan sånt här utantill. Trots den informationen ignorerade Anders mig.


Så här är det korta svar jag skrev, men aldrig skickade, den 4 juni:

Hej Anders!
Det har nu gått ganska lång tid sen jag skrev mitt svar mitt i natten och har ännu inte hört något ifrån dig. Lege har sagt att du fått mitt mail och att ni haft något samtal över telefonen, men han ska förstås inte behöva agera talesman, utan jag har rätt till likvärdigt bemötande i den här saken. 

När vi gick till Tinget tyckte Lege det var säkrast för mig att vi bröt all kontakt med alla och jag höll med. Det för att vår syster dragit in sin man i vår konflikt om avtalet och han började säga saker som att polisanmälan var på väg (har kopior på de mailen och tolkar att jag ska anmälas för att jag “förtalar” henne när jag säger att hon ljuger när hon påstår sig inte visat mig hennes stugöverenskommelse, eller nått i den vägen). Vilket alltså Lege är vittne på att jag faktiskt fått läsa. Tyvärr minns jag inte mer än det jag skrev förra gången och vad jag förstått gäller inte ett sånt här obevittnat papper i arvsskiftet? Det är inget testamente, så det är frivilligt om Klisters vill använda det eller inte, och genom att undanhålla det antar jag de valt att inte använda det.

Pga att det drog ut på tiden att få en advokat började Lege ändå kommunicera med dem, efter kontakt från vår syster, vilket han delgav mig info om. Att det dröjde var för att den byrå systern rekommenderat rätten anlitar vi åt vår son i ett ärende som kommer upp antagligen senare i år. Tinget lyssnade bara på henne och tog inte hänsyn till vårt önskemål att slippa intressekonflikter. Något alltså Hovrätten förstod vikten av då både fru Klister och Wolf ansåg själva det var positiv jäv för mig i sina framställningar dit. Därmed kom du in. 


Där slutar mailet och det blev aldrig färdigskrivet. Med det är det första utkast jag kan hitta och det visar inte på långa vägar hur frustrerad jag är över att boutredaren beter sig så partiskt och aldrig hör av sig för att ta reda på varför jag gick till Tinget. Nu har jag dessutom fått veta att han aldrig brydde sig om att läsa våra inlagor till rätten, där man direkt ser att jag och Lege är de sakliga, som inte attackerar våra motparter med en massa tomma påståenden, medan de insinuerar och rakt ut anklagar oss för fullständigt påhittade saker eller rent av saker de själva gjort. På deras inlagor ser de ut som offer och vi som onda och falska typer, som samtidigt är helt under våra makars kontroll. Nu menar jag att Leges fru, som blev så deprimerad efter sin svärfars begravning att vi nästan höll på att förlora henne, anklagas för att vara en manipulativ kossa, som smyger runt och avlyssnar samtal mellan oss syskon. Båda våra syskon skriver sånt till rätten, som inte kan tolkas annorlunda än så. 

Så medan Leges fru ligger på sjukhus i flera månader så ska hon samtidigt styrt honom bakom ryggen och blandat sig i en massa Skypemöten vi haft. Det är sånt de insinuerar i sina inlagor. Saken är att vi hade ett enda möte på Skypen och då gjorde sig Vargen till envåldshärskare och gav endast ordet till vår syster. Efter att Lege flera gånger försökt berätta det han hade att berätta och som var det bakomliggande skälet till mötet så fick han till slut lite kort framlägga sitt ärende. Jag fick inte säga någonting om nått av detta, då jag naturligtvis inte hade något av vikt att säga. Jag har enligt Ulven aldrig något av vikt att säga. Det var två timmar fullkomligt bortslösad tid och sen läser jag inlagor till rätten om att jag och Lege haft bisittare, mot de regler som satts upp. Min man jobbade över den kvällen, som nästan alla kvällar, och kom in mot slutet och sa något kort och sen gick han. Likadant kom sonen, jag lånat datorn av, och frågade ett par gånger när han fick tillbaka sin dator.

Här är papper som vi skickade in till Tinget. Jag har läst dem alldeles själv, så om det låter olika beror det på att jag immiterar de jag läser. När jag läser mina egna texter är jag mig själv förstås:

Min man skulle, enligt inlagorna, ha hotat både mig och Lege och hela våra familjer att sluta tala med våra syskon och vår mamma. Det trots att Wolf visste att det var vår systers man, Klister, som hotat med polisanmälan. Några andra direkta hotelser kan jag inte se, men lillasystern hade anklagat mig för att göra det hon och hennes flygande attackhundar gjorde mot mig - mobbning och trakassering. När jag först nämnt att hon visat mig avtalet så började hon med att förlöjliga mig, och mena att jag i min förvirring misstagit ett samtal vi haft med att hon visat mig sitt avtal. Sen häcklade hon mig för att jag inte hade något vittne till händelsen och att "alla andra där inte sett något", trots att hon visste att den ende andre på plats just vid den tiden det hände var hennes man, och han hade avlägsnat sig strax innan från det huset under nån förevändning, och innan han gick sa han till mig att min syster ville berätta en sak för mig. Han till och med sa till mig att sätta mig på en specifik soffa för att få höra vad min syster ville säga mig.

Så i hennes första historia så sitter hon och jag på soffan och hon berättar om sitt försvunna avtal. Men sen utökar hon alltså historien till att hennes man var där, och som det låter ännu fler personer, och hon påstod sig frågat alla och den händelse jag beskriver har bevisligen aldrig hänt, är kontentan av vad hon säger. Jag minns hur frustrerad jag var över hennes obehagliga förnekelser och undanflykter. Jag visste ju vad som hänt, jag hade ju varit på plats, och hennes man visste ju att han gått bort och lämnat oss ensamma, men ändå så stöttar han tydligen den här historien att han aldrig försvann och var där hela tiden. Så i min förtvivlan talar jag med Lege och frågar honom igen om han är säker på att han inte var där, för jag hade för mig att han sett det här papperet med, men han säger att det har han inte. Jag säger att jag vet ju att det hänt för jag minns det i väldigt klara detaljer, och så börjar jag ge en målande beskrivning om hur jag står, hur min syster står och hur hon håller papperet i sin hand.


Två dagar senare ringer Lege till mig och säger att plötsligt så slog det honom att han sett mig stå där i köket och läsa ett papper ur vår systers hand, precis som jag beskrivit det. Att han nu mindes att han gått fram och sett lite på papperet och sett att det varit någon form av avtal. Tyvärr hade så mycket hänt just då, bara ett par dagar efter vår fars död, att han inte fäst så stor vikt vid det. Han mindes dock samma obehagliga känsla, som jag också känt vid tillfället, och såsom han beskrev känslan var precis som jag känt det. Han mindes också att systern verkade stressad av att han kom in och jag mindes att hon frågat mig om jag var klar snart, så snart Lege dök upp. Hans fru och lille son hade gått in på toaletten och dök inte upp förrän efter avtalet avlägsnats. Precis som jag så fattade Lege det som att systern tog med sig avtalet ut i hallen, när jag läst klart det. Han hade en känsla av att han trott hon skulle göra kopior och att han skulle få en kopia snart, och sen tänkte han inte mer på saken. Precis samma som jag hade tänkt.

När Lege berättar för de andra syskonen att det stämmer vad jag återberättar, för han såg samma sak som jag när han kom till gården den kvällen, då fräser systern bara något om att det var ett annat "dokument" som han sett och sen att vi ska lyda henne eller lyda mamma, när hon förstås säger att allt hennes älsklingsdotter säger är sant. Plötsligt så gäller inte villkoret att jag måste ha ett vittne, för nu har jag ju ett vittne och hela hennes hån om att jag är ensam med mina illusioner försvinner. Som jag har skrivit många gånger här så var detta ett försök till gaslighting. Hon försökte få mig själv och hela släkten att tro att jag förlorat förståndet och inbillade mig saker. Det för att jag fått återkopplingar dels från vår mamma, men även en faster, att hon spritt ut att jag har mentala problem. När hon inte lyckades med det - då hon är ensam i sin galenskap, medan jag har ett vittne - så började hon och Vargen istället komma med anklagelser om kriminell aktivitet, som Lege fick ta del av i somras.


Funcke tycker de är så charmiga och trevliga och tror givetvis att jag och Lege är lätt hysteriska och hittar på saker och ting. Han kan inte på något vis förstå det sjuka i att vår syster påstår att hon har ett GÅVO-avtal på ett hus, som hon hävdar att hon haft nyttjanderätten till i över 20 år, trots att det jag läste var att huset inte var en gåva någonsin och att hon skulle betala fullt marknadspris vid arvskiftet för att få ta över det. Inte heller det att hon visade mig det papperet och sen ljuger och säger att hon aldrig visat det, tycker han är något speciellt skäl till att vara osams med henne för. Han säger bara att det spelar ingen roll, för den typ av avtal på hus gäller inte. Han säger till och med att inga avtal på hus gäller vid arvskiften, sen säger han att både systern och Ulven har nyttjanderätten till sina hus, helt utan papper på det. Så han menar att påhittade muntliga avtal, som de inte kan bevisa, gäller för hus, medan skrivna avtal gäller inte. Det är väldigt märkligt resonemang för någon som är kunnig i avtalsrätt.

I veckan som gått fick jag och Lege till slut träffa den här advokaten. Det ett halvår efter vår syster gjort det och fyra månader efter vår bror. Det är givetvis inte acceptabelt beteende, och inte att vara opartisk. För att visa opartiskhet borde han direkt tagit kontakt med de två personer som lämnat in begäran om en oberoende boutredare. Det för att vår ansökan helt saknade skäl och då kan man misstänka att det begåtts någon form av oegentlighet, som vi inte velat dra upp inför rätten. Istället så tar han bara kontakt med den tidigare skiftaren, som alltså förlorat vårt förtroende, och har sen dess på bästa sett försökt hjälpa henne att uppnå sitt mål, som är att få huset så billigt som möjligt. Han verkade mycket ledsen för att han inte kunde ge henne huset gratis, men det var lite väl omöjligt juridiskt sett. Det näst bästa han kommit på, för att hjälpa den enda av oss syskon han verkligen verkar sympatisera med, var att skylla på att hon hade en nyttjanderätt till huset.


Som bevis på denna nyttjanderätt la han fram en studentuppsats, men pekade inte på någonting inuti den. Han bara la den framför sig, utan att ge oss några kopior. Det är samma sak som lurendrejare gör, för att bullshita folk - de pekar på något papper eller lagbok, men inte på innehållet, och hoppas att det ska imponera tillräckligt för att få tyst på den andre. På mötet informerade jag Funcke om att min man läst 1 år ren juridik och alla kurser som finns inom avtalsrätt och då såg han inte så glad ut. Maken hade sagt redan innan mötet att det inte fanns en chans att de kan få stugorna utan papper, och sen säger advokaten att det kan de visst. Han utnyttjade alltså dels begreppet nyttjanderätt, vilket kräver någon form av avtal som alla inblandade parter är medvetna om. Då det inte finns något sånt avtal, efter systern sprang och gömde det, så gäller inte detta. 

Ett annat begrepp han försökt köra upp i våra halsar var ordet "anknytning" och med det menade Funcke att vår lillasyster och vår bror hade mycket starkare anknytning till gården än vi andra två syskon. Då lutade han sig helt mot deras egna påståenden att de har nyttjanderätter på stugor och därför så ska de ha speciella förmåner och förturer mot oss. Han viftade bort Lege när han beskrev hur han i sin ungdom varit med och hjälpt vår pappa att renovera det hus som systern anser är hennes och hur han installerat el på gården. Då sa han väldigt kränkande att Lege behövde papper på det, annars gällde inte det. Som om hans minnen av vad han gjort inte längre fanns, för att inte han skrivit avtal med sin far innan han hjälpt honom. Det var mycket elakt sagt, för man har rätt till sina minnen utan att behöva bevisa dem. Men som min man sa, så var det en försvarsreaktion från Funcke, då Leges berättelse visade att han var den som hade störst anknytning till gården.


Även Leges berättelse om hur han som enda ättling hjälpte vår far efter stormen Gudrun visade att han var mer anknuten dit än brodern i USA eller lillasystern nere i Malmö i sina fina högklackade skor. Fast ändå sitter advokaten där och förolämpar oss andra att vi har mindre anknytning. Jag bodde hemma tills jag var 22 år och hjälpte till ungefär som en vuxen mamma med min yngre syster. Jag lagade mat åt henne, tvättade och städade, med mera. Att jag också bott i huset, som det bråkas mest om, från den färdigställdes tills vår syster la beslag på den ska ju ha lika stor betydelse som allt löst pladder som de andra hävdar. Huset var färdigställt 1978 och 14 år senare la systern beslag på det. Under dessa 14 år, då jag var 16-30 år och Lege 20-34 år, så kunde alltså vi bo där när vi var på gården. Efter det bodde vi alltid i nya huset hos vår pappa. Men eftersom vi bodde i samma hus som vår far när vi var där så räknades inte våra besök på gården, förstod vi att Funcke menade.

Däremot så var vår bror Ulvens få besök ifrån USA ungefär vartannat år att betrakta som stor anknytning. Man trillar baklänges när man hör sånt, men det var det han sa. Att mannen kom dit för ett par år sen, pappas sista sommar, och var på gården i TRE dagar gav honom mer rättigheter, än att Lege varit där flera gånger varje år och betydligt fler dagar än tre, snarare mer än 30 dagar sammanlagt på samma tid, dvs tio gånger mer tid, eller att jag varit där betydligt oftare och dessutom bor bara 1 timmes bilresa bort, så jag kunde åka över dagen. När jag åkte dit meddelade jag heller inte någon annan, då jag slutat efter deras trakasseringar julen 2006, när jag helt klart var svårt sjuk och mått dåligt i över tre år, efter jag hjälpt systern flytta. Ja, det var tydligt att Funcke tog mer allvarligt på lösa påståenden ifrån vår syster, men även den andre brodern, än någonting som vi andra sa. Inte ens att de bevisligen inte hade någon egen försäkring på husen rubbade Funckes åsikt att de hade nyttjanderätten. Att de inte betalat någon form av hyra, inte ens för elen, verkade inte heller inverka på hans beslut. Alla större reparationer och underhållsarbeten verkar ju vår pappa ha gjort så länge han orkat och efter det så är det tveksamt om någonting påtagligt förbättrats på något av husen.


Det han alltså sa var att man behöver pappersbevis för att påstå någonting om att man har speciella rättigheter till ett hus, men sen vänder han sitt resonemang i direkt motsatt riktning och säger att våra syskons ord om hur de har nyttjanderätt och mer anknytning till gården än vi andra två räcker som bevis. Det är så mycket partiskhet och ren jävla skitsnacksdynga, som någonting kan vara. Min misstanke är att han vill bli klar med skiftet och få ut sitt arvode så snart som möjligt och då han ser att våra två syskon är så charmiga och trevliga och rättfärdiga så vill han ge dem hälften av vad de kräver, även om det sker på min och Leges bekostnad. Paret Klisters lyxliv väckte en tår av salighet och välvilja hos honom och jag förstod att Funcke fullkomligt sket i om han tog ifrån mig och mina barn den sista lilla brödbit, ifall han bara kunde få ge min syster ett hus till. 

Tänk på det, att där sitter vår boutredare med nästan tårögd blick och pratar lyriskt om hur fin sommarstuga han hört att Klister-sol-och-vårarna lurat till sig ifrån hennes svärmor, fast han tycks inte fattat den biten. Och sen har han mage att säga att de behöver en sommarstuga i skogen också, för att det är så skönt och lugnt där. Han sitter och säger det till två personer, som har 8 ättlingar allt som allt, och bara ett hus var att bo i. Varken jag eller Lege har någon sommarstuga och vi kan inte ta våra ättlingar till nått hus vid havet. Och Funcke tycker att vi ska inte ens få ha en stuga i skogen. Att människor är sådär gräsligt orättvisa och vill gynna de som redan har och stjäla från de som knappt har så de klarar sig, är det som är felet på den här världen. Det är alla Funckar, som inte funkar, i världen som skapar alla dessa orättvisor, där hårt arbetande människor tas ifrån det lilla de har skrapat ihop, för att ge till lyxlirare, som lever livets glada dagar i champagnerus. 

Här är de papper som vi skickade in till Hovrätten och som gjorde att vi vann överklagan. Inte för att det gjorde någon skillnad för vår syster bara manipulerade nästa advokat lika bra som hon gjort med mäklaren. Alla hittar på och trixar för att hjälpa henne så mycket de bara kan:

Jag vill åter igen komma tillbaka till det fruktansvärda i att Funcke sa till oss två att vi hade mindre anknytning till vår fars gård än våra två bortskämda syskon har. Det är så fruktansvärt ELAKT av honom som man kan bara vara, då just det är den allra ömmaste tån för oss, hur vi blivit illa behandlade och använda som tjänstehjon, för att vår elaka mamma bestämt att de två barn, som mest liknade henne, skulle behandlas som prins och prinsessa av vår far. Vår mamma använde ofta förolämpningen att vi var lika vår far mot oss, som om det var ett glåpord. Hon häcklade vadhelst jag och Lege uppskattade och var duktiga på, samtidigt som hon stöttade och uppmuntrade Wolf och lillflickan. Att kunna bygga upp ett starkt eget försvar mot manipulatörer, charmörer och skojare, som narcissister är, handlar om att känna sig själv och veta vem man är. Det så att ingenting giftigt och nedvärderande en sån ond person säger om dig eller de du bryr dig som påverkar dig negativt. 

2010 skrev pappa till mig ett litet handskrivet brev att han märkt att jag var allra mest lik honom av alla hans barn. Ett barn ska inte behöva vara lik dig för att du ska älska det, lika lite som du måste ogilla barn som liknar din partner, men faktum är att pappa alltid trott att andra dottern och andra sonen bråddes på hans familj, medan jag och Lege bråddes på vår mamma. Ju mer jag studerat gamla foton, ju mer ser jag att det inte är sant. Vad jag känner är att vi blivit manipulerade att tro att pappa älskade den yngre sonen och den yngre dottern mer än oss andra, men sen tänker jag på att han arrangerade mitt bröllop nästan helt själv, medan han aldrig gjort samma till min syster. Han har alltid sagt att jag är en sparsam och ansvarsfull människa, medan han ofta sagt hur illa han tycker om min systers livsstil. Han visade tydligt med mig att han kände samhörighet på en djupare själslig nivå med mig, när vi var ensamma tillsammans. Därmed sagt så upplevde jag att han var mycket lättpåverkad av dessa charmörer när det gällde barnen. Han verkade köpa den intensiva reklamkampanj som vissa förde om sin avkomma. Som att andre sonens enda son var speciell, för att han liknar sin pappa. Det är inte därför han är speciell, om han nu ens är det - speciell alltså.


Så jag kom redan tidigt fram till att jag och äldste sonen i vår födelsefamilj var liksom andrahandsbarn för bägge våra föräldrar. Men den fysiska verkligheten är att vår syster inte är det minsta lik den farmor som hon tog sitt förnamn efter så snart hon fyllt 18. Hon visste att jag funderat på att döpa en flicka till det namnet, men så fick jag missfall och hon passade snabbt på att byta förnamn innan jag ett år senare blev gravid igen. Precis som sin mamma är hon expert på att skuldtrippa en och få en att prioritera hennes behov före en annans. Om hon gjort något elakt så lyckas hon alltid få en annan att inbilla sig att man ändå gjort något för att det ska bli så. Därför fick jag skulden för namnbytet, då mamma sa att jag hjärntvättat min syster från födelsen att byta till det namnet. Det enda jag kunde minnas var att jag föreslaget namnet till mamma när hon var gravid och att jag sen nämnt till min syster att jag ville döpa en dotter till det, men ändå fick jag dåligt samvete pga att mamma sa så istället för att bli arg på min syster som stal namnet från min dotter. Det är för att man blir lullig i hjärnan och tänker inte klart, när de gör sådär mot en. Eller som att man går in i en dimma. 

Båda kvinnorna är experter på att utnyttja andra och undgå att behöva ställa upp tillbaka. De kan konsten att ignorera alla ens behov och fokusera på saker man inte alls vill och sen skuldbelägga en för att man inte blir tacksam över något man redan sagt nej tack till. Det är så luddigt och vagt, men gör att jag inte orkar umgås med så självcentrerade människor. Ändå så är de ju inte snällare mot varandra och det har hänt att mamma farit i taket över saker som hon hört min lillasyster ta hela äran åt sig för, fast det var mamma själv som fixat grejen. Precis som mamma har gjort mot mig, när hon ljög till sin mamma, min mormor, om att det var hon som lagade mat och skötte hushållet, när jag bodde hemma och var 22 år. Det är just här elakheten av vad Funcke påstod kommer i dagern. Lege har hjälpt till väldigt mycket på gården och ställt upp för sin far. Sen han fick barn har de ofta tillbringat tid på loven hos farfar, men sen så räknas inte det bara för att brodern, som bor i USA hävdar att det inte gör det. Ulven behöver inga papper alls för att anses bevisa anknytning, där han sitter borta i Miami. Att han sket i sin far sista sommaren skiter Funcke i. 


För lillasystern är det inte mycket bättre. Funcke har själv förstått att hon bor i en lägenhet i Malmö, men kanske inte att den gått ner i värde en mille sen de köpte den. Han har förstått att de redan lurat till sig ett flott sommarhus vid havet från svärmodern, trots att Klister har fyra syskon. Ändå anser han att de är ofta på gården och har starkare anknytning dit än vi som bor i samma län. Det trots att vi saknar andra sommarhus och har många barn som kan ha glädje av ett lantställe. Lege har en dotter som är hästtjej och min ene son har en sambo med hästar. Klisters bor i stan och har inga hästar alls och systerns son är en tekniknörd, som ser väldigt klen ut. Jag tror inte ens han är speciellt intresserad av hundar eller andra djur heller. 

Samtidigt så är alla mina och Leges barn intresserade av djur och att bo på landet. Just nu letar min äldsta dotter efter ett hus på landet åt sin familj, som består av fyra personer. Min äldste son och hans tjej letar efter en hästgård åt alla djuren. De har fyra hästar, två hundar, fyra katter och sen en liten kanin. Leges äldste son funderade på att flytta till gården ett tag, för han gillar maskiner och är lastbilschaufför. Men sen köpte han ett litet hus uppe längre norrut en bit, nära sitt jobb. Det ligger förstås lantligt. När man sen tänker på att vår bror i USA har en son med en kvinna med hela sin släkt där i Latinamerika och USA, så blir det otroligt att sonen, som börjar bli vuxen, skulle lämna alla dem han vuxit upp med och bosätta sig i Sverige. Han har helt enkelt blivit för latinamerikansk och tanken på att han skulle välja ett enkelt tufft liv på en lantgård efter att nu vant sig vid lyx och flärd blir nog alltmer otroligt. Barn kanske gillar resan till farfar, men sen växer de upp och märker att de hör hemma där de mest varit.


Så när Funcke anser att vår andre bror, i Amerika, med sin latinamerikanske son hör mer hemma här borta på gården än vad den äldste sonen gör, känns det grovt kränkande. Vi behöver inga papper på att Lege fixat elen, eller hjälpt till vid renoveringar, utan det är självklart att han hör MER hemma där än någon som knappt är i Sverige någonsin. Andre brodern valde att emmigrera till utlandet för 13 år sen och har sen knappt synts till, så hur i helvete tänker advokaten när han påstår att denne utlänning har mer rätt till fädernesarvet än äldste sonen, vars namn betyder "arvinge" och som heter vår fars förnamn som andra namn? Namn som vår far valde åt honom själv. Ett namn valde mamma och det var Gunnar, eftersom många heter det i hennes släkt. För mig är det en sån grov kränkning av min äldste bror, efter all tortyr och elakhet han genomled i sin uppväxt från den häxa som folk kallade hans mamma. Att en person har ens mage att låtsas vara "oberoende" när han fortsätter samma mobbning och samma kränkningar som vi växt upp med.

Lege bor i samma landskap som gården ligger, men i grannlänet, och har tre barn som bor där också. Ingen av hans tre barn är vana vid lyx och flärd eller vill bo i en storstad. De föddes allihop i Stockholm och tjatade sen i många år på sina föräldrar att flytta till landet. 2009 så flyttade de bort från staden och mycket närmre farfar och gården. Det tar kanske 2 timmar att köra från deras lilla by ner till gården. Vid den tiden hade redan äldste sonen, vår fars äldste sonson, ofta redan själv hälsat på hos sina farföräldrar. Yngsta sonen är svårt att veta vad han vill bli, för han är än bara ett barn på 11 år, men det går inte att missa att han är sin farfars sonson, då han har samma ögon och lockar. Det är väldigt kränkande mot alla dessa tre barn att få höra att de räknas mindre än sin kusin borta på andra sidan klotet. Vad är det som gör att en människa som Funcke kan tro att man har rätten att kränka hela familjer på detta vis? Han såg mycket nöjd ut när han pratade och nämnde att man får räkna med att bli ogillad i sitt jobb och att han inte kunde bry sig om allt vad alla tycker. Vilket jävla svin. Min fråga är hur mycket Klisters stoppat i hans ficka?


Så min syster, med fina kläder och dyra skor, som jobbar heltid, reser runt hela världen, har flotta middagar i våningen i stan med sina fina bekantingar och som däremellan sköter svärmors sommarhus vid havet, hon ska ha mer tid att ägna sig åt gården än jag, påstår Funcke. Det för att hon någon gång 1991-1992 bedrog sin fästman och det blev slut mellan dem, så pappa fixade så hon fick någon annanstans att bo. Sen blev de ihop igen och jag vet inte ens om de någonsin separerade, eller om det bara var pappas idé att hon skulle flytta till sommarhuset. Iallafall så plötsligt sommaren 1992 så påstod hon att pappa gett huset till henne. Hon klagade också på att hon oroade sig inför arvskiftet. Funcke tycker att en dotter, som redan 20 år före sin fars död ser fram emot den, är mer värd hans kvarlåtenskap, än den som väntade tills han verkligen dog innan hon började oroa sig? Han tycker att jag som studerat i nära 5 år på universitet och fött fyra barn, som jag själv tagit hand om, är mindre värd än en sån som hon. Tack så jävla mycket!

Han tjafsade en massa nonsens om att gården skulle stanna i släkten, men ville samtidigt blåsa oss med alla ättlingarna på så mycket som möjligt. Han pratade om att den som ville bo i huset skulle ha förtur, men ville inte låta oss köpa ut hela gården så vi kan få inkomster på stuguthyrning så gården kan gå runt. När han säger att någon av mig eller Lege ska flytta dit så undrar man hur han tänker, då han ju anser att vi inte hör dit. Han vill sälja bort extrahusen för en skitsumma till syskonen, så att vi måste stå ut med dem om vi köper gården. Det trots att vi sagt att vi inte är intresserade att köpa om de är där eller om stugorna inte ingår i köpet. Hur menar han att gården kan bli kvar i släkten då? Han nämner att karln i USA vill köpa alla husen, men inte marken på gården. Så att allt som pappa byggt upp kan stå och ruttna? Ska han hyra ut byggnaderna ifrån USA? Allt det här tjafsar han om, men inte en gång tar han upp någonting om konfliktlösningen. Det är just det som är det mest störande med Funcke - att han aldrig ens försökte lösa konflikten.


Varför vet ju bara han, men han verkar vara av åsikten att den som gjort fel inte ska behöva be om ursäkt eller erkänna för alla att det som den sagt om en annan är rent ljug. Han verkar tycka att den som blivit lurad och ljugen om ska förlåta och acceptera att bli behandlad som en lögnare och tjuv för resten av livet, pga den dynga den som orsakat hela konflikten har spritt ut. Genom att aldrig lösa konflikten så är enda lösningen jag ser pengar. Med pengar kan man köpa ut skitstövlarna och sen kan de ta sina lögner och stoppa upp dem där solen inte skiner. Om jag är där på gården och träffar alla människor som bor runt om så kommer de alla snart se att jag är inte som de där andra stroppiga typerna, som förtalat mig. Om Funcke tycker att min ene bror och enda syster har så mycket mer rätt att vara på gården än mig, så varför hyrde pappa ut det hus hon anser är hennes? Det utan att be om lov. Och varför rev pappa sonens brevlåda, som han satt upp? Och varför ville pappa ha mig som god man och inte nån av dem? Och varför hjälpte Lege honom med skogen och inte hon, som hon skuldtrippat oss andra om att även hon måste lära sig såga träd, sen smet hon undan och lät Lege göra hela skiten? Om de var så anknutna, varför sket de i pappas trädgård? Varför fick jag renovera upp den efter jag kom tillbaka från det döda, om det är DE som hör hemma där och inte jag?

Nej, Funcke - du funkar inte!

Queen Angelica - Fairyland Poetry