Disclaimer

All content on this blog is fictional and any resemblance with actual events are purely coincidental. When you choose to read this blog you also agree to not get offended or try and use any content to defame me as a person or anyone connected to me. If you cannot commit to this agreement you are violating the agreement you agreed to by reading this blog. I repeat that by the act of reading this blog you are committing to this agreement of not getting upset or using content in a way that could be considered an act of aggression. If you cannot follow this agreement I urge you to not read this blog.

onsdag 13 augusti 2014

Hela Sanningen Och Inget Annat Än Sanningen

"Sanningen" är ett flytande, litet luddigt abstrakt subjektiv för alla smarta och lagom ärliga människor, som arbetar med att obskurera det de vill andra ska strunta i och markera det som de vill ska få uppmärksamhet. Hur gör man då så för att lyckas? Det har jag länge varit fascinerad av därför att på något sätt lyckas de nästan alltid i sitt uppsåt och till och med de som anser sig alerta och intelligenta kollras lätt bort med dessa enkla knep.

Om du kan få någon att säga sanningen, kan du få någon alla kan HATA.
Regel nummer ett om du vill dölja något är att direkt hugga på något helt annat, som du märkt tidigare varit en öm tå på alla inblandade. Dvs om någon frågar dig om en sak tar du upp en annan och du ska också låta lätt indignerad, som om du blivit GROVT förolämpad av frågan. Den här metoden är mycket bättre om du tidigare redan avslöjat en obekväm sanning för den du vet alla minst kommer lyssna på. När sen den här lilla obetydliga personen naivt upprepar den informationen inför andra kommer genast regel nummer ett in. Du låter gärna någon annan, som inte fått samma information, korrigera påståendet och går direkt in och håller med och sen lite bortdribbling med något orelaterat, in med indigneringen och presto! Ingen bryr sig om den ovetande personens påstående, för naturligtvis visste den inte vad den talade om då ingen annan hört något så dumt. På det här viset blir plötsligt allt ifrågandesättande av frågan tabu. Inte ens den mest klartänkte ser någon anledning att försöka få tag i samma information, som den "korkade" personen.

Regel nummer två är att verka mer kunnig och påläst än den du vill minimalisera. Du säger att du kollat upp saker, som du kanske inte alls kollat upp - eller om du kollat blåljuger du ändå om vad du hittat. Genom att du först gjort alla misstrogna mot den här personen kommer ingen kolla upp vad som egentligen är SANT, utan bara sucka över hur larvig den här ovetande fjanten är som hävdar motsatsen till den här fina stackars människan som blivit felaktigt påhoppad. Det bästa sättet att göra det här på är genom att låtsas ha goda kontakter med "specialister" inom det område som det handlar om. Om någon ändå mot förmodan skulle kolla upp faktan måste förstås den personen genast minimaliseras också och då passar ju regel nummer ett bra eller kan du utnyttja effekterna av regel nummer tre för att få någon annan att hoppa på den nya ifrågasättaren.

Regel nummer tre - för det måste alltid finnas TRE regler då det är det magiska numret - är att alltid och kontinuerligt undanhålla så mycket information som möjligt medan man samtidigt påtalar med jämna mellanrum hur hårt man sliter med att ordna information åt alla. Detta är ytterligare ett känslokort där man spelar på de andras dåliga samvete över att de inte gör tillräckligt. Det här fungerar mycket bättre om man emellanåt överöser andras arbete med löjligt mycket pris och beröm så alla hört det och sen ignorerar samma personer på ett personligt plan. Då känner de sig barnsliga och som om du är deras "chef", dvs svåråtkomlig och som den du ska få erkännande av. Den metoden passiviserar effektivt för stora egna initiativ, speciellt om du endast tar kontakt med samma personer ifall någon annan ifrågasatt dig och du vill utnyttja den goodwill ditt överdrivna prisande gett. Har du framgång ska du fått en alldeles egen rövslickare, som bara reagerar känslomässigt mot alla attacker av din felfria person.

Spela allsmäktig gudinna alla vill se upp till och tror sig kunna lita på. 
Sedär, nu har du en karta på hur du effektivt kan manipulera alla situationer till din fördel och det bästa är att du faktiskt kan unna dig att avslöja SANNINGEN - åtminstone för en person. Och då räknas givetvis inte det om andra väljer att inte lyssna och tro på något annat. Det kan till och med vara så att du egentligen visade en felaktig sak för den där stackaren och genom att få den att se dum ut ökar din status och den andre blir utmanövrerad som idiot. Upprepar du det här med nått halvårs mellanrum mot var och en av de andra i den grupp du vill styra kan du få alla att framstå som idioter för alla de andra. När du då fått alla inblandade att tycka sådär lagom illa om varandra och samtidigt övertygade att du är den finaste och noblaste bland dem har du övertaget. Det även om en och annan förstår du ljugit, men de flesta människor går med flocken och sväljer förtreten och börjar med bortförklaringar. Kanske var du stressad, eller något annat, hur som helst kan du inte ljugit dig blå avsiktligt för du är ju en sån fin och god människa.

Kruxet i alla sociala relationer är nämligen just respekten från de andra. Du måste alltså på det mest effektiva och smidiga sätt underminera de andras respekt för varandra. Leta upp den svagaste först som ingen av de andra ser som något hot och bli vän med den genom att fånga dens empati. Lär dig hur den tänker, dvs om den är en sån där löjligt ärlig person som alltid måste säga som den tror det är eller om det är en rövslickare. Beroende på kan du använda den i början när de andra kommer att ifrågasätta din roll som självpåtagen ledare. Spela kränkt och ifrågasatt av den du ser som det största hotet av ledarrollen och få de svagare kandidaterna att gå ut och försvara dig. Var i det här skedet noga med att INTE allienera dig mot någon av dessa mesar och överös med beröm ömsom som du totalt dissar saker de gör eller säger. Detta för att göra dem ännu mer osäkra och benägna att mopsa sig längre fram.

Det är väldigt viktigt att du inte säger för mycket under den här första tiden och när senare frågorna kan börja hagla in gäller det att snabbt gå till de tre gyllene reglerna för att oskadliggöra alla ifrågasättare och permanenta din status som ointaglig sanningssägare. Hur många lögner du än kommits på med vid det här laget. Kom ihåg att alltid försöka begränsa hur många som förstått varje lögn. Idealet är att bara EN person fattat varje nämligen - söndra och härska. Alla andra måste stötta dig i just den saken.

Inget är som det ser ut, för allt är bara clownerier.
För att klara av att ta på sig en sån här mantel har jag också lagt märke till att du måste fullkomligt gått in i en spelad roll. Du kan inte på något vis falla in i vanliga virriga beteendemönster, som äkta och riktigt ärliga människor uppvisar. Din image måste vara en lugn faderlig eller moderlig person som har stort överseende med andras löjliga brister. Du lider givetvis mest av alla och ser till att alla andra förstår det. Detta trots att du har bäst jobb, högst lön, dyrast bostad, mest lyx och orkar njuta av alla dessa förmåner till det yttersta. När andra har familjetrauman, som självmordsförsök, trafikolyckor, misshandel, svårt sjuka barn eller någonting fruktansvärt jobbigt ska du beklaga detta på ett lagom vis, som visar att du bryr dig, men samtidigt talar din ton om att deras lidande är med ditt beklagande över och avklarat. Gå vidare och sluta älta ska vara det underliggande budskapet, men aldrig det som du säger högt. Att lyckas ge andra den känslan av att alla dens fruktansvärda problem är självförvållade och patetiska är inte lätt, såvida man inte är en psykopat förstås. Då är det lätt som en plätt.

Konsten är alltså att inte vara för burdus och otrevlig, utan marginalisera på ett vänligt sätt så de andra själva inser hur oviktiga och meningslösa deras liv är. Genom att du tagit rollen av ledaren/chefen/föräldern i er relation kommer detta vara tämligen enkelt. Nästan alla människor som aldrig fått det stöd man behöver under sin uppväxt, vilket är en hel del, kommer att ha ett litet gnagande behov att erkännande från en sån typ av auktoritet. Det är därför du alltid ska börja med att leta upp de svagaste och mest hunsade med personerna, för de är de enklaste. Sen får du höja ribban efter hand och hitta allas svagheter. Någon kanske skäms för något och då kan du alltid hinta åt det hållet och få den att glömma bort helt något annat. Det svåraste är att aldrig säga för mycket, för ibland kan man bli för ivrig att belacka någon som faktiskt har ifrågasatt något oerhört viktigt, och du riskerar då att i ivern dra upp fel sak och någon annan hakar tag i den tråden. Därför är regel nummer tre så viktig att aldrig glömma - säg så lite av substans som möjligt i alla situationen.

Om du inte vill bli en ledare, utan vill vara en ärlig människa och inte bli styrd av någon annan som vill leda dig heller måste du sluta att följa andra och sluta låta dem göra saker åt dig du inte har någon insikt i. Ifall den som leder dig börjar förvirra alla när du talar om vissa faktuella företeelser får du alltså inte gå på detta, utan fråga dig själv varför ledaren inte lägger korten på bordet och själv visar hur den riktiga faktan ser ut. Ord istället för ett fysiskt existerande bevis är något du alltid måste uppmärksamma om du inte vill bli en fårskalle som bara säger bä bä. Eller snarare ja, ja!

Den som strävar efter makt är alltid den sista som ska ha den.
Det kan vara så att ledaren har beviset, men vill inte dela med sig det för det är ett trumfkort som kan användas i sista skedet för att ytterligare förstärka sin ledarroll. Och då kommer dilemmat för den som inte vill bli ledd. Om du, som en fritänkande ärlig människa, begär att den självutnämnde ledaren ska producera beviset till allas beskådan och det tar ett bra tag av envist tjatande, påhopp från ledarens följare, utfrysning och andra obehagliga situationen, så kan till slut ledaren totalt trycka ner dig till en blöt fläck genom att i sista sekunden lägga fram beviset. Du har ju ifrågasatt ledare - saknat förtroende - och därför är du nu en skamfläck på allas karta. Därför är alltid vi som inte följer, utan är äkta människor, det första och bästa offret för regel nummer ett här ovan.

Vad ska man göra som äkta människa om en sån här situation uppstår? Kräver man beviset kan man i värsta fall grävt sin egen grav. Man blir vad såna här smarta och välmanikyrerade ledartyper kallar en rättshavirist, för man krävde sin rätt och det helt i onödan då sanningen inte ändrade på nånting. Eller kan man försöka väcka andras lust att få se beviset så man inte längre är ensam, men det innebär risken att de andra skvallrar och sen kommer hela ens ondskefulla konspiration upp i dagen. Ärligen har jag ingen aning annat än att man kanske nån gång kan påtala att det vore det enda rätta att lägga korten på bordet så alla kunde se beviset - inte för att man inte TROR på det utan för att alla har rätt att VETA. Kanske man kan hävda att det är det juridiskt rätta att göra så det inte kan uppkomma några tvister i framtiden om att den procedur man är inblandad i har gått felaktigt till.

Dessa råd och idéer ovan är skrivna så generellt som möjligt för jag tror de kan vara till hjälp för att förstå alla situationer med grupper av människor där någon kristalliserats som ledare, men saknar den öppenhet som en sån position kräver. Det är nog väldigt många människor alltså idag som kan falla in under den här gruppen då det under en mycket lång tid varit gynnsammast att ha en hel del beräknande psykopatiska drag för att flytta till toppen av pyramiden. Ju äktare och öppnare som människa du är, ju svårare.

Queen Angelica - Fairyland Poetry