Disclaimer

All content on this blog is fictional and any resemblance with actual events are purely coincidental. When you choose to read this blog you also agree to not get offended or try and use any content to defame me as a person or anyone connected to me. If you cannot commit to this agreement you are violating the agreement you agreed to by reading this blog. I repeat that by the act of reading this blog you are committing to this agreement of not getting upset or using content in a way that could be considered an act of aggression. If you cannot follow this agreement I urge you to not read this blog.

måndag 12 augusti 2013

Skurkadvokater

Ibland händer det märkligaste uppfyllandet av en önskan eller förutfattad mening man kan tänka sig. Vi har alla lärt oss att vi inte kan få det vi önskar oss, utan vi måste själva få det att hända. Verkligen? Och sen lär vi oss att vi inte får lita på vårt första intryck eller känsla när vi hör något så litet om någon att vi omöjligt, rent logiskt, kan komma till några slutsatser runt detta överhuvudtaget. Verkligen?

Önskningar går i uppfyllelse!

Ändå händer det hela tiden att önskningar uppfylls, utan att man själv gjort någonting för att så ska ske mer än att bara låtit saker ha sin gång. Det är därför uttrycket "beware of what you wish for, it might come true" (akta dig för vad du önskar dig, för det kan bli sant) finns. Minns inte om något liknande svenskt uttryck finns, men det uttrycket säger klart och tydligt från att våra önskningar kan och kommer att uppfyllas så vi måste akta oss för VAD vi önskar så resultatet inte blir katastrofalt. Inför en rättegång önskade vi oss boven en riktigt gammal, fet och ful advokat och helst någon helt klart osympatisk typ. Helst av samma kön som vår egen unga, smala och vackra advokat. Vi gjorde en liten "önskelista" och resultatet blev att vi fick EXAKT det. Faktiskt var advokaten så osympatisk att ordföranden rynkade på ögonbrynen av illa dolt äckel när boven hade fantasisummor som krav på sina åsamkade "skador" efter hans eget överfall. Skador han kan ha fått när som helst efter det överfallet och fram tills han till slut lät kolla den här skadan många månader senare. Något bevis på att han faktiskt åsamkat sig skadan under överfallet fanns inte. Ordföranden såg så chockad ut så vi började fundera runt vem den där advokaten egentligen är. Som jag sa gjorde hon ett obehagligt intryck och har säkert aldrig haft en vacker dag i sitt hela liv. Hennes kroppspråk och hela manér mot sin psykopatklient fick mig att tänka på en psykopatmorsa med sin lilla psykopatunge. Jo då, bråkstaken hade fått omdömet "psykopat" ifrån socialen som haft hand om honom sen 13-årsåldern. Varje försök att få hem honom till sin mamma och syskon slutade med att de bönade om att slippa honom. Syskonen var livrädda för honom. Han var så klart lögnaktig och genomfalsk att det var lätt att inse bara en redan omoralisk advokat kunde bringa sig själv till att hjälpa honom att angripa sitt offer som den här advokaten gjorde. Kvällen före rättegången skickar kärringen in ett krav på över 200 tkr på en skada som det alltså inte finns några bevis på att han skulle fått under hans eget överfall på någon annan. En skada som kostar 30 tkr att helt reparera. Samtidigt som HANS offer fått sitt utseende förändrat och kanske krävs det plastikoperationer för betydligt mer än 30 tkr för att rätta till felet. Att skicka in en sån här sak kvällen FÖRE en rättegång, som man väntat på i nästan 4 månader visar på en oerhört falsk och manipulativ taktik. Ingen hinner kolla upp de här uppgifterna eller om skadan kan ha uppkommit under den långa tid som gått sen överfallet. Beviset var att gärningsmannen påstod sig sagt sig ha "ont i örat" efter slagsmålet, men något fel på örat mer än ett pyttelitet skrapsår såg inte rättsläkaren.

Orättvis fajt!

Vi visste redan vad advokaten heter och att hon har sin "firma" i Markaryd. Eftersom vi har en pågående arvstvist vill vi ju inte ha den här skurkadvokatens byrå som boutredare, så vi kollar upp henne och ser då att den här byrån, och advokaten, bär samma namn som den nu ökände boutredaren som lurade över miljonen från ett par dödsbon och blev fälld i Växjö och blev satt i kurran på 2 år. Ett stort spektakel för ett par år sen och helt klart måste den här advokaten vara nära släkt eller troligtvis äkta maka till den boutredande svindlaren. Så inte nog med att vår önskan om en ful och obehaglig advokat åt brottslingen, utan även vår känsla av att det här var en skurkadvokat med låg moral besannades. För om de två drev förra firman ihop, vilket är troligast eftersom de har samma efternamn och verkar från en firma ifrån samma lilla samhälle, är det svårt att tro att den ena inte delade den andras usla etik. Det är synnerligen otroligt att de inte står nära varandra som varande advokater båda två, samma efternamn och från samma plats. Chansen att de är orelaterade är så minimal att vi dragit slutledningen att den här advokaten vi hade obehaget att se i arbete måste vara nära relaterad till den skurkiga boutredaren. Hon häcklade vår förut så glada och söta gosse för att han numer slutat umgås med alla sina gamla vänner för att de är i stan och fått sitt ansikte vanställt. Hon häcklade den söta lilla invandrarpojken som kom till hans räddning och försökte avstyra anfallet. Hon häcklade alla föräldrar i världen som hoppas på att någon ska komma och rädda deras barn när de blir attackerade av våldsamma psykopater på väg hem ifrån sina kompisar eller skolan. Hon gör det med varje överdriven taktik mot offren, genom sina motanmälningar, anmälningar av räddaren, påhittade skador med skyhöga skadestånd och hela sin likgiltiga, ointresserade attityd gentemot varje ord som hennes klients offer yttrar runt sina fysiska och psykiska skador efter överfallet. En sån skurkadvokat, som är beredd att skydda gärningsmän och göra om dem till offer, har säkert inget emot att ha ihop det med en annan skurkadvokat, som är beredd att stjäla ifrån människor som nyligen förlorat en kär nära anhörig och inte själva orkar kämpa sig igenom ett arvsskifte, utan är villiga att betala en hög summa åt en advokat för jobbet.

Ett ondskefullt odjur!

Jag har inte skrivit mycket här om det skifte som vi haft pågående ett längre tag nu. Precis innan det överfall jag talar om ovan hände hade hon som utnämnt sig som självpåtagen skiftare i vår familj haft en mäklare på fastigheten och fått den utvärderad. Givetvis fick vi andra aldrig namnet på den här märklaren, men hon gjorde ett låtsat utfall att hon inte ville bli anklagad för jäv, så vi borde också ha kontakt med honom. Lättare sagt än gjort när hon vägrade ge mig namnet. Kanske gav hon någon annan mäklarens namn, men jag fick det inte när jag genast sa att jag tyckte mäklaren skulle ha kontakt med oss alla. Naturligtvis insåg jag att mäklaren också måste värdera alla husen på fastigheten, men hon hade bara låtit honom värdera marken. Sen framkom det att hon tänkt sig trolla bort ett hus, som pappa låtit henne låna i 21 år, utan att följa avtalet hon en gång strax efter hans död visat mig. Ett avtal som visade att han ansåg att hon skulle få huset som en del av hennes arvslott för marknadsvärdet. Hon hade konstigt nog lagt in huset som en gammal gåva, vilket ett par av oss syskon tyckte var konstigt med tanke på avtalets formulering. Då påstod hon att avtalet sa det hon tyckte och vägrade visa oss avtalet igen, som bevis på vad hon påstod. Hon påstod en hel massa annat, som att hon aldrig visat två av oss avtalet, fast bara jag hann läsa hela innan hon ryckte bort det. När vi båda kom ihåg händelsen, så ändrade hon sig från att hon aldrig visat mig något till att hon visat mig "något annat" och blev väldigt förbannad och oförskämd. Sen lugnade hon sig och efter den missen låtsades hon att hon aldrig hört att vi var två som sett avtalet. När hon trodde vår bror "glömt" händelsen häcklade hon mig för att "sakna vittnen" till händelsen, men så snart jag tydligen hade ett vittne så struntade hon i vittnet. Den andra brodern låtsades inte heller fatta något. Det beror på den fantastiska förmåga som halva vår familj har att skapa sin egen verklighet genom att helt eller delvis ignorera fakta och det som faktiskt har hänt. Såna har somliga i familjen alltid varit och om man sluppit umgås med någon av dem 99% av året så blir man botad länge nog från deras totala galenskap så man ser hur absurt deras beteende är. Tack för det!

Sanningssägaren blir det Svarta Fåret!

Det var efter jag inte bara mindes var och när jag läst det här avtalet, utan också VAD det sa och sen lyckades få mitt vittne att minnas händelsen och våga berätta för de mycket obehagliga syskonen om saken, som telefonterrorn började. Det var egentligen både mailterror ifrån de där syskonen och sen telefonterror från den tredje familjemedlemmen, som inte har något alls med arvet att göra. Syskonen hade redan meddelat att hon tänkte ljuga och säga att avtalet sa det systern påstod, så det gjorde ju att man inte ville ta den diskussionen. De kör utmobbning- och uttröttningsmetoden för att alltid få oss andra två att lyda. Vi var tre mobboffer innan pappa dog, men nu är vi bara två kvar. Det här körde de alltså igång på full fart EFTER de fått veta att min son blivit misshandlad och allt vad det innebär av läkarbesök, operationer, polisförhör, advokater och oro för rättegången. Det är mitt i den insikten som man förstår att det är en megakurs som pågår. Bråkstaken är redan diagnoserad som psykopat och vad ser jag när jag tittar honom länge och väl in i ögonen, utan att en sekund titta bort hur han än stirrar på mig? Jag ser samma kalla, likgiltiga ögon av absolut ingen hemma som jag ser när jag tittar på så många människor jag känt i mitt liv som helt verkar sakna riktig "mänsklighet". Jag ser min systers ögon i hans ögon. Ögon som säger mig att de aldrig kan ha fel och alltid är offer och oskyldiga. De är de goda och deras ilska är alltid berättigad. Deras indignation, irritation över andras ovilja att tillmötesgå alla deras krav och nycker. Samma skamlöshet. Samma falska urskulder och löften.

Giftspindeln som vill styra allt!

Bovens skurkadvokat säger i sin slutplädering att han hitintills varit känd för att säga en sak och sen göra en helt annan. Hon frågar honom om det kommer bli så nu också och han lovar att nu har han lärt sig sin läxa och kommer aldrig mer dricka, knarka eller slåss. Han kommer jobba på sin praktikplats och sköta sig exemplariskt. Efter att han slagit till en vårdare på det mer slutna boende han varit inskriven på i början av maj, hade han skött sig så perfekt att han två månader senare blivit förflyttad till ett helt öppet boende bara en halvtimmes väg härifrån. Så efter han hotat mörda min son, slå honom sönder och samman, skjuta honom och säkert en hel del till och sen verkligen gjort sitt yttersta att uppfylla sitt löfte så behöver han bara låtsas vara snäll i två månader och sen flyttar de honom nästgårds, utan så mycket som en liten varning. Och sen tycker de att det är konstigt att min pojke vägrar åka iväg någonstans busen kan tänkas befinna sig. Psykopaten vet var vi bor och därför kan han inte ens känna sig säker hemma. Det är just den känsla som såna icke-mänskliga varelser kan få en riktig kick av, om de är våldsamt lagda. Egentligen blir alla psykopater skadeglada, fast alla har olika skador de gläds åt. Den här psykopaten verkar gilla att hota människor och få dem att leva i skräck för att han ska uppfylla hoten. Mot andra är han sen oskyldig och spelar orättfärdigt påhoppad, så pass att han lyckas linda massor av lättlurade människor runt sitt finger. Det var helt tydligt att hans skurkadvokat tagit på sig att agera som hans surrogatmamma och att åklagaren var helt betuttad i det lilla psykot. Åklagaren som skulle vara opartisk i det här helt klara motanmälarfallet - min son hade blivit överfallen två dagar i rad av samma kille och polisanmält honom redan första gången. Men hon agerade som om hon ville förminska vår sons svåra skador och det faktum att det var han som först blivit angripen och att det var psykopaten som börjat bråket. Hon lät psykopatens påstående, att han slagit ner vår son för att rädda en flicka ifrån honom, hänga i luften utan minsta ögonvittne som kunde bekräfta. Flickan som sonen skulle "attackerat" hade inte ett ord att säga om det och åklagaren tystade henne när hon började tala om den dagen. Bovens egen skurkadvokat tog aldrig upp det med flickan, som om hon visste att det skulle visa vilken lögnare hennes psyko-klient var. Det enda vittne de hörde, sonens flickvän, helt bekräftade allt vår son sagt och obekräftade allt psykot sagt. Om nu den här psykopaten var en sån hederlig och ärlig bråkstake, som åklagaren så märkligt fick det till, hur kunde detta då komma sig?  

Änglalik förklädnad!

Faktum var att i slutpläderingen tog INGEN upp den här räddningen, som psykot talat om, utan bara om att man får slå ner folk på stan ifall de råkar säga "din mamma" på höravstånd. Nu motsa det enda vittnet till och med det påståendet, så det blev ett stort magplask av det försvaret. Hade hennes psyko verkligen hört detta, borde hon ju tagit in åtminstone ETT vittne av hans tre-fyra följeslagare som också hört denna svåra förolämpning. Ingen i rätten verkade tycka det var någon förolämpning och som sagt, det fanns inte ett enda vittne till detta som rätten kunde visa fram. Skurkadvokaten hade till och med begärt skadestånd pga förolämpningen "din mamma" så hon borde begripit att hon då måste kunna bevisa att detta uttalats och att det verkligen är en så svår förolämpning, som hon ville göra gällande. Vad jag vet så tycker svennar att "din mamma" är en mycket löjlig förolämpning och om vi tittar på psykot själv blir det ännu löjligare. I hans fall är det fullkomligt löjeväckande att han skulle tycka någonting om hans mamma skulle vara en förolämpning mot honom. Han har själv försökt få sin mamma misstänkt inför socialen som dålig mamma, som inte sköter sina barn. Hur elak kan man vara mot sin egen mamma? Så hur kan någon vettig människa tro att en sån urusel son skulle kunna känna den minsta kränkning av "din mamma"? Han skulle säkerligen inte röra en min om det inte gynnade honom själv vad någon än sa om hans stackars mamma. Självklart var hon inte på rättegången och det var inte hans enda vittnes föräldrar heller, fast flickan bara var 14 år. Hans vittne ville inte berätta mycket, började stamma och påstod sig glömt allting. Så åklagaren började läsa högt ur hennes polisförhör och därmed påminna henne om vad hon BORDE säga. Jag skulle sagt "protest, leder vittnet" om vi inte levt i bananlandet Sverige, där man får ge svaret till vittnena. Ärligen tycker jag att det är ok av en försvarsadvokat att leda en åtalad klient att inte säga fel saker, men när man börjar hjälpa de vittnen som ska hjälpa rätten att avgöra vem som ljuger och vem som talar sanning, eller åtminstone mest sanning, så är det oförsvarligt.

Blont bimbo som trollbinder publiken!

Den lilla tjocka och åtminstone tillsynes väldigt korkade åklagaren verkade mest jobba på övertid på att få psykopaten att se mindre illa ut och med att få min son och hans räddare att se onda ut. Hon till och med sa samma sak som bovens skurkadvokat hade sagt, nämligen att psykopaten och de andra två gossarna var lika goda kålsupare. En fruktansvärt orättvis och ogrundad anklagelse, när psykopaten varit missdådare sen han var 13 år och ingen av de andra pojkarna har en enda prick i deras register. Fast polisen hade gjort sitt bästa att skriva så mycket felaktigheter de kunnat, verkade det som. På ett ställe stod det att min son skolkat mycket i sjuan och åttan, fast det varken är sant eller någon sagt det till dem. De hittade på det för att sonen sagt att han hade haft dåliga betyg då, men jobbat upp dem i nian. På ett ställe verkade det som de försökt leda rätten mot att sonens skador av misshandeln var påverkade av en gammal trafikolycka, för de hade skrivit att han fortfarande hade men av olyckan ett halvår tidigare och det hade aldrig pojken sagt. Hans kompis hade fått sitt vittnesmål helt bakvänt, eftersom polisen använt en tolk och vägrat lyssna på vad pojken egentligen sagt. Han hade ställt sig irriterat upp under förhöret och stampat i golvet och det fick åklagaren till att han då visat hur den stackars psykopaten blev stampad av vår son. Hur än killen försökte rätta poliserna så vägrade de ändra sin tolkning av syftet med stampet. Han hade ringt till polisen och försökt rätta felen i förhöret direkt han märkt det. Hans taskiga svenska utnyttjade både åklagaren och skurkadvokaten till att hjälpa den verkliga våldsmannen. Efter rättegången så berättade vår son att sådär gör hans kompis när han blir frustrerad. Han stampar i golvet. Så troligen hade stampet absolut ingenting med någonting som de pratade om, men killen var smart nog att inse att de aldrig skulle förstå varför han stampade, så han satte ihop det med det han egentligen försökt säga till polisen då. Nämligen att han inte sett vår son skada psykopaten, såsom denne påstod sig "känna på sig" ha gjorts. Efter hans första överfall dagen det stora överfallet skedde, det överfall som kompisen stoppat, hade psykopaten gått runt och frågat folk vem som "sparkat honom" och det hade killen berättat om för polisen. Att det bara var busen själv som talade om "sparkar" och ingen annan. Ingen hade hittat ett enda pålitligt vittne som sett de där sparkarna, fast det var tjockt med människor där.

Höger sida!

Det enda vittne som åklagaren kallat för att hjälpa psykopaten sätta dit hans offer och offrets räddare var "helt säker" på att hon sett sparkar, fast hon samtidigt stod mycket längre bort än mängder av andra vittnen och även stått och skvallrat med en väninna när det hände och inte helt haft fokus på förloppet innan det var över. Det stod folk ivägen och hon hade halvt skymd sikt. Ändå visste hon att slag träffade, men inte var. Hon visste också att killen blivit nerslagen till marken av kompisarna, men inte hur. Hon var "helt säker" på att de sen sparkade honom, men kunde inte säga exakt någonting om var sparkarna träffade eller hur många de var. Antagligen för att vad hon än sa så måste det vara i överensstämning någorlunda med vad hon sagt till polisen och nu hade hon glömt hela sin saga om alla ninja-sparkar hon berättade för dem då. Det vittne som stått precis intill händelsen, men inte på höravstånd, eftersom området är väldigt ljudförorenat, hade sett en hel del mer när det började hetta till och han såg att det blev kritiskt. Inte en spark efter att psykopaten - till synes av en vanlig smäll på höger sida av huvudet - föll till marken av sig själv och kröp ihop i fosterställning. Tjatet om den där fosterställningen var oändlig, som om man bara behöver lägga sig så är man direkt svårt misshandlad. Psykopaten hade själv skrutit om att han var "expert" på hur det känns att bli slagen av olika slag och därför visste med all säkerhet han blivit sparkad och inte slagen av vanliga slag. Han har ju själv bevisat att han sparkar på människor som han redan slagit ner. Ändå tjatar åklagaren om att han la sig i fosterställning som om han var offret. Han la sig så för att han själv sparkar på sina offer och förväntade sig att han nu skulle få sparkar. Sen vet han också att korkade åklagare tror att den som ligger i fosterställning är mycket rädd och offret per automatik. Det där tjatet blev bara löjligt när en amatör som jag fattat hur härdade skurkar utnyttjar systemet och dess tjänare. Att lägga sig i fosterställning kan bara ha fördelar. Sen att psykopaten verkat trilla nästan av sig själv, för när han fick smällen höll han hårt i vår sons högerarm, för att han inte skulle kunna försvara sig när han nu måttade ett nytt slag, som sonens räddare försökte stoppa genom att hugga tag i psykots högerarm. Det var då psykot slängde bak sin högerarm så den slog till sonens kompis och det var då han istället slog till psykot på höger ansiktssida. Gissa vilken sida vittnet säger att psykot landade på? På höger sida. Gissa vilket öra han fick det minimala skrapsåret på? Vänster. Och det är vänster öra han påstår sig dagen innan rättegången varit döv på sen dess. Hur kan det komma sig?

Psykopater med döda ögon!

Varför började jag då prata om det där arvskiftet mitt i alltihopa? Nej, det var inte bara för att prata om döda ögon och hänsynslös känslolöshet. Det var för att när vi ändå var där så fick vi veta hur de två obehagliga syskonen agerat efter vi begärt en oberoende boutredare. De hade båda lämnat in skriftliga yttranden, som antagligen är både välformulerade och övertygande.*) Personligen vill jag helst inte ens veta vilka sjuka saker som de skriver, för hur de än yttrar sig kommer någon form av sjukhet vara involverad. Det är det alltid med de här inte riktigt mänskliga personerna. Jag säger inte riktigt mänskliga, för ondskan är inte riktigt mänsklig. Det är det som är läran av hela de här historierna. Att se ondskan. Den angriper dig när du redan är som längst ner, när något hemskt hänt dig och du behöver kärlek och stöd. Då visar sig vem som är ond och vem som är god av dina vänner och av din familj. Agnar ifrån vetet. Som uttrycket säger så får du veta vem som är din vän när du är på väg neråt. När du är på väg uppåt slickar massor din röv, när saker inte går så bra kommer de flesta av de värsta rövslickarna sparka dig i röven istället. Det är när människor du brukar hjälpa inte längre tycker de behöver din hjälp du får veta om de bara var snyltare och parasiter eller om de var verkliga vänner. Alltför ofta brukar folk bete sig illa efter de utnyttjat någon färdigt. Dessa personer är inte riktigt mänskliga, enligt min övertygelse. Det är personer som överdriver alla sina egna problem för att få empati, men visar aldrig annat än förakt om du har problem. De är de enda jag känner till som tycker att de är hjälpta av såna där "lyckopiller". De hjälper på människor som saknar riktigt utvecklad empati och förmåga att känna ansvar och samvetskval. Dessa piller tar nämligen bort den lilla sista rest av gnagande känsla av dåligt samvete, som brukar vara grunden för problemet från början. Jag har inte mött en människa än som hjälpts av de här pillren, som inte uppvisat ett mångårigt giftigt beteende mot sin omgivning. När du är orättvis och rent ut sagt elak mot andra skapas i de flesta fall en känsla av skuld, och den kan med åren växa till en gnagande ångest och leda till depression. Personer som skilt sig efter att betett sig likgiltigt, okänsligt och ohyfsat mot sin partner blir sen deprimerade, som om de istället för att leva ut sina känslor med sin partner hållit dem inom sig tills de ruttnat där inne. Pillret verkar trolla bort ångesten av misslyckandet att bygga ett förhållande och göra dem kallare och själviskare. Det sägs att dessa piller är rena vansinnet på en psykopat, som förlorar det sista mänskliga med dem.

Piller som förvärrar psykopati!

När vi ändå var där på Tinget så kollade vi alltså hur det gick med vår begäran och får veta att nyligen har systern ringt och förslagit att "vår" advokatbyrå ska ta över boutredningen. Det verkar vara en mycket bra byrå, ialla fall är "vår" advokat fantastisk. Men om hon som kan ljuga sig igenom allting med ansiktet i behåll färgar vår advokats chefs åsikt om oss riskerar det att påverka vår advokat och det pågående rättsfall advokatbyrån redan åtagit sig. Och det är här jag vill ta upp roliga sammanträffanden. För det är just det som det är. Att hon väljer "vår" byrå! Av alla byråer väljer hon just den. Antagligen för att hon inte kunde välja någon som inte hade en filial i Kronoberg och hon var livrädd att Tinget skulle utnämna en av de tre boutredare som finns i Växjö och kontrollfreak som hon är så försöker hon själv styra upp vilken det ska bli och se till att hon har "kontrollen" över honom/henne. Om vi håller tyst och låter byrån ta jobbet så verkar vi taskiga, fast nu har vi redan talat med "vår" advokat om detta. Om vi klagar på att hon som är anledningen till att vi begärt en oberoende boutredare fortfarande är den som styr den här processen genom att ta kontrollen över vilken advokat det blir, så blir vi småaktiga. Det är så såna här varelser vänder på allting. De gör vilka skitsaker som helst mot andra, till och med försöker slå ihjäl dem, sen går de därifrån som självutnämnda offer. Alla som verkligen känner dem äcklas av dem, men nya offer för deras manipulationer tror på dem och försvarar dem innerligen. Det som såna som min syster är kapabla att säga om andra människor är så illistigt giftigt och inlindat i hennes egen spelade känsla, vad det nu än råkar vara som rollen kräver för stunden. Oftast använder hon en lugn, avmätt kyla, som ska tala om för andra att hon är ärlig och balanserad, hur oförrättad hon än blivit av någons påhopp. Jag har sett henne påstå saker om andra och när jag tänker efter har jag ändå aldrig sett eller hört ett enda bevis på att det hon säger hänt. Men hon lyckades nästan alltid få mig att ta hennes parti och tro på henne. Det fast jag egentligen visste vad hon var. Kärleken är blind, sägs det, och ju närmare man stått någon ju mindre vill man se att de jävlas med en.

Psykopater styr världen mot undergång!

Naturligtvis får vi aldrig låta oss skrämmas av de här psykopaterna, lögnarna, manipulatörerna. Allt vi kan göra är att kämpa vidare efter varje slag vi förlorat mot dem. Att lära oss mer och mer om dem tills vi en dag kan besegra dem. Ifall vi inte besegrar dem så kommer världen vi känner att utplånas, dö, förintas, gå under. Varje träd, djur, levande livsform kommer att försvinna ifrån planeten tills det bara är en stor död öken kvar. Det är det som är själva syftet med det här viruset, som infekterat så många människor idag. De flesta, om inte alla, har blivit smittade, men bara en mindre del är svårt infekterade. Hur infekterad en person är kan man bara se när man analyserar vad den är kapabel att göra och mot vem, för att få en egen fördel. Som jag berättade om psykopaten i rättsfallet som försökt sätta dit sin egen mamma, som hämnd för att hon slängt ut honom efter han hotat och betett sig illa mot sina syskon och henne. Eller som min syster som hänsynslöst försökte använda mig som offerlamm i arvskiftet för att hon skulle kunna lura till sig ett hus helt gratis nästan, utöver sin lagliga arvslott. Hur hon gör sak efter sak utan att egentligen fråga sina syskon innan och sen tycker synd om sig själv om någon har problem med hennes beslut. Hur hon manipulerade den första boutredaren, som gjorde bouppteckningen, så att jag aldrig blev kallad till boutredningsmötet och sen lurade i honom att hon skulle skicka ut kopior på bouppteckningen till alla syskonen. Hur hon ensam hade kontakt med en mäklare och vägrade släppa in någon annan, och så vidare. Sen spelade hon offer och låtsades ovetande om att jag flyttat över min fullmakt för banken på en av bröderna, fast vi dels bestämt det i mailkonversation och dels att jag skickat över nya fullmakter åt både henne och den andre brodern, ifall de också ville byta. De hade ju inte opponerat sig när vi "beslutade" detta över mail. Sådär löjliga är såna falska personer. Även den andra brodern körde "visste inte" och "blev inte informerad" lögnen efteråt, så han är samma skrot och korn som hon, fast med lite skruv. Han är mycket mer lik hennes man, som vi numer sett bevis på har samma oförmåga som den här brodern att förstå information, följa logisk tankeföljd och istället skriker och hotar pga fantasifoster den egna hjärnan skapat. 

Kali dansar sin dödsdans!

Det var förstås en hel del personligt, men den här bloggen har en del personliga bloggningar, för det är så jag gillar det. En del av mig vill gärna skriva på engelska igen, hur svårt den än är, för att hela världen ska kunna lättare ta del av en del jag skriver. Psykopater finns överallt och om den officiella siffran på allvarligt diagnoserbara psykopater bara är så låg som 1% av befolkningen, så är den ändå katastrofalt hög. I många familjer så är siffran säkert skyhögt större. Familjer med anlag för såna här störningar. Det läskiga är att även om du inte fötts med en sån här genetisk störning, men utsätts för deras sjuka beteende under lång tid så drabbas du också av symtom. Det vanligaste är att man tror blint på påståenden ifrån de som är mer drabbade av detta syndrom och agerar utifrån vad man hör. På det viset blir man en del av ondskan. Därför är det oerhört viktigt att INTE agera utan att först ha tagit reda på mer. Tyvärr fungerar de flesta, kanske så många som 90%, genom att fullkomligt internalisera den första förklaring de får på någonting och vägrar sen ändra sin uppfattning. Det är denna miss i vår mänskliga uppbyggnad som åklagaren utnyttjade när hon skrev ner fallet. Tack vare alla fel hon inkluderade, saker som blivit tillrättavisade för månader sen, och sen hennes fortsatta vägran att sluta tro på felaktigheterna kan hon ha begått ett rättsövergrepp. Hon kan ha hjälpt en kronisk våldsman och knoppande brottsling att lära sig att det är rätt att döda andra människor. Att det inte gör så mycket och allt man behöver göra är att skylla ifrån sig. Som om han inte redan fått det budskapet tillräckligt många gånger i sitt patetiska liv. Faktum är att det rent etiskt blir hennes fel när nästa människa blir illa tilltygad av den här busen. Den gången kanske inte offret klarar livhanken. Av ren rättvisa tycker man nästan det varit att föredra om hon själv blivit det här offret, eftersom hon då kanske äntligen kan förstå hur det känns att bli utsatt för ett brott. På riktigt och inte i hennes lilla blonda hjärna. Det är först när sånt händer som många får chansen att lära sig och växa som människor. När insikten kan internaliseras att vi måste lyssna på vår intuition och inte låta oss manipuleras av falska låtsaskänslor.

Lögnare försöker lura oss!

Idag är det alldeles för många människor som inte kan se det där lilla hånfulla leendet, som en lögnare så gott som alltid gör när den tror ingen tittar. Jag brukar säga till när jag ser sånt och bara de som vet vad de ska titta efter har möjligen också sett det. Majoriteten såg ingenting, men de kände ett gnagande obehag av att höra lögnen. Något vagt och flummigt, som de som hjälper lögnaren kan vända och vrida så förklaringen fastnar. Hur tokig den än är och hur tvärsemot den där känslan vi hade den än är. Vi måste alltså inte bara lyssna på vår intuition, utan också verkligen ta allt vi hör som förklaring ifrån andra med en nypa salt. Tänka vem som har nytta av vad. När skurkadvokaten försöker göra en lögnare av någon för att den ändrat oviktiga saker i sin historia, som antalet personer eller vilka de var som den var med timmar före händelsen, måste vi se igenom det. Ja, vittnet minns inte bakgrundsbruset längre, efter alla månader, men minns den det VIKTIGA? Skurkadvokater försöker göra minnesförluster av det allra viktigaste som en petitess. Precis som hon i vår familj, som tar på sig att göra allt möjligt utan att vi bett henne, gör. Hon försöker få alla - och lyckas säkert med 90% - att tro att vi skulle in i minsta oviktiga detalj minnas en händelse, men komma ihåg själva kärnan av händelsen, själva epicentrat, helt felaktigt. Alltså att vi minns hur vi stod, vad vi gjorde innan, hur vi gick, vad som sas, men inte vad alla stod och tittade på som om det var det absolut viktigaste i hela rummet. Det som allas blickar var riktade på och som gladde mig så mycket att läsa skulle inte alls vara det som vi säger, utan "något annat". Vad det där andra är kan hon sen inte säga och det är säkert de där 90% nöjda med. Ingen förklaring, ingen förundran över orimligheten i det hon säger. På det hela taget så beter hon sig kusligt likt den där våldsamma psykopaten, som nu alltså lovat att han slutat vara våldsam så det är inga problem längre, för han har också blivit pålitlig nu, för han har skött sig i ett par tre månader inför rättegången. Tyvärr skulle de där 90% vanliga människor höra sånt där och tro på den fabeln, om de först tagit del av åklagarens och polisens halvsanningar. Precis som 90% utan att tveka skulle hellre tro på min systers sagor än alla sanningar i världen jag försöker berätta för dem. Så har det alltid varit. Jag berättar en lång, detaljerad återgivning av en händelse och blir inte trodd, medan hon säger ett par meningslösa, tomma fraser, ser oförstående och oskyldig ut och de flesta tror på henne.

Saker är inte alltid som de ser ut!

Det är den där oförmågan att analysera vad som egentligen sägs, motsägelserna, orimligheterna, dårskaperna, som gynnat de här parasiterna så länge. De har för egen vinning och förlustan härjat i mänskligheten väldigt, väldigt länge. Som jag nämnde tidigare så är antagligen alla drabbade, men många av oss verkar vara immuna och stöter bort dem så småningen. Som ett immunförsvar ska göra. Vi attackeras, blir lite sjuka ett tag, sen frisknar vi till. Andra, väldigt många har jag förstått, har precis tvärtom noll immunförsvar mot viruset och har istället BLIVIT ett med det. Som om varenda spår av sann mänsklighet suddats ut av det. Vad det än är som den här varelsen önskar sig och suktar efter så kommer den att försöka att på alla sätt uppfylla detta önskemål. Ändamålet helgar medlen. De flesta tror jag dock brottas med det här viruset och vet inte ens om att de är drabbade. Alla är drabbade som inte har förmåga att se när någon annan är fullkomligt infesterad av det. Vi ser infestationen på individens handlingar och hur den säger saker av känslomässigt stark natur. Den där känslan av fejkad uppriktighet som bara nästan når fram, det lilla hånfulla leendet efter en strålande föreställning av allvar och ledsenhet. Inte ett självuppmuntrande litet leende, utan ett skadeglatt smil. Lyckan av att ha presterat en så fin föreställning. Men akta dig om du tror att alla gör den missen. En riktigt kall typ kommer att behålla masken ända tills den tror att ingen av betydelse tittar. Man måste nästan spionera på såna människor för att se hurdana de egentligen är. Tänk att fått varit en fluga på min systers vägg när hon och hennes partner planerade att sätta dit mig. Hur han skulle plötsligt hämta en sak åt henne i ett annat hus så hon kunde visa mig avtalet när vi var ensamma och sen lura i mig att jag läst fel och få alla att skriva under ett nytt avtal så det gamla blev ogiltigt. Smart och hänsynslöst, för dels måste de lura mig att jag är korkad eller läst fel, dels lura alla att jag egentligen läst det för väldigt länge sen och bara ljuger om att jag läst det nyligen när systern visade mig det och dels så måste de få alla att bli så arga på mig att de av ren indignation skriver på vad som helst för att sätta mig på plats. Sen får jag leva resten av livet med stigmat av att vara den som "bråkat om arvet", när sanningen är precis tvärtom.

Slagen krigarkvinna!

Ondskan lever på just den här oförmågan hos minst 90% av mänskligheten. För om det är sant att 5% är psykopater och 1% av dessa allvarliga psykon, så blir det kanske bara 5% kvar som kan se dem. Det är förstås väldigt många människor, rent globalt sett. Lika många som de fullständigt infekterade "avatarerna" som inte tycks ha någon riktig själ. Det är när man stirrar länge och väl in i såna ögon som man känner ondskan. Först kanske man bara känner tomheten, men ju längre man tittar så märker man en rent fysisk reaktion. Som om hela ens väsen skriker åt en att fly därifrån. Man blir en "utmanare" när man vägrar rygga undan och springa sin väg och det stör dem. De är vana vid att alla andra vänder bort blicken och låtsas som ingenting hände. De psykstirrar på flit och vilje och med ett syfte. De använder människor som antingen ännu inte blivit lika infekterade och ser upp till dem eller människor som de lyckats hypnotisera och får emotioner ifrån. Men samtidigt hyser de ett djupt liggande förakt mot dessa rövslickare och om de skulle misslyckas så kan de lätt häva ut sin besvikelse över alla de som hjälpt dem. Tacksamhet ifrån hjärtat finns inte. Bara spelad sån och bara om man har ett nytt syfte för dem. Blicken skurken gav sin falskvittnande beundrarinna var en sån där blick av föraktfull besvikelse. Hon svamlade och kunde inte komma på vilken lögn hon skulle berätta längre. Bara åklagaren verkade missa hur meningslöst hennes pladder var. Hans skurkadvokat körde på med sina förvrängningar och överdrifter om den där skadan de hittat månader efter hela händelsen och sen underdrifter av det verkliga brottsoffrets verkliga skador, vilket blev gräsligt och oaptitligt med tanke på verkligheten. Skurken hade satt på sig svarta byxor och vit skjorta, som de alltid gör, för de tror man ska se ut som en kyrkgosse när man står inför rätta, skurkarna. De andra pojkarna hade sina vanliga kläder och såg naturliga och bra ut precis så. Skurkvittnet viftade nervöst med hela håret, om och om igen, flinade och stammade och såg generad ut i sin förvirring ju fler frågor hon fick hon inte hade en aning om längre. Flickvännen satt där lugnt och talade sakligt och detaljerat om allt hon sett. En killkompis vittnade och sa allt han sett, utan att svamla en massa. Det var allt och trots att det måste funnits 8-10 fler identifierade vittnen så hade inte polisen hört fler än två till och en av dem brydde de sig inte om att kalla och en annan fick de inte kontakt med.

Modig flickvän utan tvekan!

Det fanns dock en detalj som skurkens vittne hade vittnat väldigt tydligt och detaljerat om och det var det sista överfallet, som kompisen inte hann stoppa. Den stora feta sparken, som hon stolt berättar att hennes "vän" ger till min son. Hon har också berättat att hon "haft en grej" med min son. Med det kanske hon menar att hon stött på honom och sen har han nobbat henne? Hur vet man vad nån menar som säger så och han svär att han aldrig haft "något" med henne? "Hell knows no fury like a woman scorned". Innan den där sparken var han mycket söt och även om hans flickvän fortfarande tycker han är mycket sötare än alla andra pojkar, så tycker säkert många han är mindre söt. Faktiskt kunde man se på 14-åringens ansikte att hon var störd över att titta på sonen. Kanske såg hon hur skadad han var och insåg att det var hennes fel? Hon som ljugit ihop en massa om att han var skyldig henne pengar. Han säger att det är han inte och att han aldrig tagit emot pengar av henne. Hon säger att hon har fruktansvärt dåligt minne. Hon erkänner alltså, indirekt, att hon kan ha helt fel angående de där pengarna. Sen berättar hon att hon också "haft en grej" med vittnet som rätten inte får tag på. Han skulle vittnat över telefonlina, men allting blir försenat och han är inte där när rätten till slut ringer upp. Även den pojken skulle boven tydligen också pryla av någon anledning, har jag redan långt innan dess fått reda på av sonen. Så ska den här skurken slå alla som haft en "grej" med den här flickan och varför isåfall? När hon tittar på psykot i rättsalen ser man den där hoppfulla blicken som en flicka "in love" har. Har jag skött mig? Tycker du fortfarande om mig? Ändå säger hon aldrig att hon "haft en grej" med honom. Hon säger att hon känt honom i bara sex månader. Det betyder att när allt det här hände hade hon känt honom i två månader. Hon verkar ändå vara kompis med hans sk ex-flickvän för de är båda med honom när alla de här händelserna utspelas. Hur längesen den där andra flickan blev ett ex sägs ingenting om. Hur länge han var ihop med henne nämns inte. Strax efter misshandeln så försvinner han ifrån stan, så om hon hoppats på någon "grej" med honom försvinner det. Han ser dessutom helt ointresserad ut, precis som han ser ut under hela rättegången var man än ser honom. Tom som en skugga av en låtsad människa. Spelar artig och belevad, men bara emot främlingar. Mot mannen han har med sig är han likgiltig och jag ser dem knappt säga ett ord till varandra. Han är säkert från hemmet han bor.

Ondskans tomma mask!

Hur det än går med det här så är fortfarande sonens advokat hans advokat och därför är så länge han behöver hennes hjälp hennes arbetsgivare, advokatbyrån, hans advokatbyrå. Tills vi vet om det går att operera hans ansikte lite bättre eller om några ytterligare anspråk ska göras så är de det. Och i och med att det kan ta ett bra långt tag sånt här så kallar jag hela den där byrån för "vår advokatbyrå", även om vi inte kan alls göra anspråk på den. Att de samtidigt skulle ha kontakt med de som vi har en arvstvist med skulle vara synnerligen olämpligt för alla inblandade. Ingen kan veta var lojaliteten skulle ligga eller hur snacket skulle gå. Om hon lindar vår advokats chef runt sitt finger vad skulle det innebära? Det är så man kan förstöra goda människors goda arbete. En gång hade jag kontakt med en kille "Anders" på miljökontoret, som lovade mig guld och gröna skogar. Han ville helt klart göra sitt jobb. Sen plötsligt fick han order ifrån sin chef att skita i det och göra ett skitjobb. Han lydde och än idag har saken inte åtgärdats och om det fortfarande finns risker eller inte är svårt för mig att avgöra. Men han gjorde inte en enda sak han sa, fast han låtit så snäll och trevlig först. Så snart som Anticimex snörpte ballarna på hans chef så var det kört. När de gjorde det kan ha varit långt innan mitt lilla samtal med Anders, men effekten var att han gjorde en helomvändning och vände sig emot mig. Plötsligt blev jag "the bad guy", som bara tipsat om en felaktigt utplacerad giftig substans. Något som Anders först medgivit varit felaktigt och lovat att se till bli riktigt placerat. Efter hans chefs åthutning ändrade Anders på en enda sak - ett anslag som saknades på utsidan av byggnaden sattes upp. Det var allt. Fast han påstod sen att det suttit där hela tiden, trots att jag skickat honom fotobevis på att så inte är fallet - före han satte dit det. Det för att man enligt lag är skyldig att varna om giftet och där satt ingenting - bevisligen. Sen skrev han in mitt namn och adress i ett protokoll, fast han lovat att inte göra det, för jag hade bara tipsat honom och ville inte lämna in någon formell anmälan eller nått. Dvs han hängde ut mig och skrev en massa osanningar i protokollet och sen när jag vägrade skriva under skitsnacket så skickade de polisen att försöka tvinga mig skriva på. Ingen människa är skyldig att skriva på någonting mot ens vilja. Skriv aldrig på något du inte själv vill hur mobbarna och psykopaterna än försöker tvinga dig!

Svart magi och hokus pokus!

Mer om den historien om giftet finns i början av den här bloggen. Det står om det på många ställen på min websajt också för det var ett sånt ruttet övergrepp ifrån kommun att vända ett litet tips från just det till en ren attack och förtal om mig som person. Jag fick till och med ett fruktansvärt oförskämt mail ifrån nån på kommun, som verkade tro att hon talade med Anders, så jag förstod att han ursäktade sitt svek med att förtala mig. Antagligen är Anders själv psykopat, för han vände så skamlöst kappan efter vinden och gav sig på mig med allt han hade. Från att ha varit stöttande och förstående, som psykopater ofta är i början, blev han minst sagt konstig. "Never a straight answer". Han gjorde allting tvärtom mot vad han lovat och tvärtom vad jag bett honom. Jag sa tydligt ifrån att jag inte ville vara inblandad i ärendet och han lovade att jag skulle få chansen att avböja om det blev aktuellt. Något sånt hände aldrig. Jag hörde aldrig av honom förrän jag en dag, långt senare, fick ett färdigt protokoll fullt med felaktigheter. De bevis jag erbjudit kopiera och skicka in ifall det skulle bli ett ärende, som jag kunde vara intresserad av, ville han inte ha så då var jag ju tekniskt sett inte involverad och borde inte tagits upp. Att någon saknar en varningskylt på sin port om ett gift i byggnaden eller att porten är trasig så att vem som helst kan gå in och ut genom springan är inte skäl att hänga ut någon. Hade jag vetat vem som ägde fastigheten hade jag kunnat klagat direkt, men det visste jag inte. Jag klagade ju inte för att vara en elak bitch, utan för att det bor barn och djur precis intill den där byggnaden, som kan få för sig att gå in och bli förgiftade. Vilket hände med vår ena katt och det hade jag bevis för, men han ville inte ha det och ljög i protokollet som om katten aldrig blivit förgiftad och som om det inte kostat oss 6 000 kr att avgifta henne mot just det giftet som låg bakom den öppna porten, som saknade varning till oss som bodde där att någon lagt ut det här giftet. Dessutom kunde de satt upp en varning över våra brevlådor, där det är en anslagstavla, eller lagt en liten lapp i varje brevlåda. Det hade kostat dem några ören, men när Anticimex kan kosta oss 6 000 kr utan att behöva ersätta oss eller bry sig, varför ska de bry sig om att varna? Slutsatsen blev att Anticimex har miljökontoret i sin ficka. Jag har själv arbetat på kommun och miljökontoret brukar ha ett tätt samarbete med en firma av det slaget. Jag forskade och så var även fallet här i Växjö. De har samarbetat sen långt innan firman här hette Anticimex. Det är såna här intressekonflikter som gör att man måste se upp med om ens beräknande hänsynslösa syster börjar manipulera med chefen till den advokat som ska skydda ens sons rättigheter. Tänk om hon valt den byrån just av den anledningen? Tänk om det inte är ett konstigt sammanträffande alls? Usch, vilket paranoia den bruden kan ge en...

Panikslagen av paranoia!

Nu får det vara sluttänkt på skurkadvokater och skurkiga advokattjusare eller annat skurkigt för den här gången. Det är ett långt arbete att lära mänskligheten se det här viruset och det är inte vunnit på en eftermiddag. Men ska det finnas liv på jorden, blomstrande öknar, överflöd av mat och all hunger, alla krig och så mycket mer ont förvisas till mardrömmarnas land, så måste vi lära oss se de som gör ont för vad de är. De är människor som inte bryr sig om andras liv, väl och ve. De bryr sig inte ens om sina egna mammor. Förra sommaren, ungefär vid den här tiden, stod min syster och höll tal. Hon sa till alla att hon såg mig som sin mamma. Och sen använde hon mig som offerlamm i hennes lilla husbus. Vem kan göra något sånt utan ånger? Utan att spy av äckel över vad den just gjort? Utan att låta sig hindras från att glatt leva i sus och dus? Vem kan göra något så vidrigt? 90% tror att det är omöjligt att göra något sånt, men är det? Hon har ju gjort det och jag har ett vittne, men som sagt, 90% bryr sig inte om ett vittne. De bryr sig inte om två vittnen. De bryr sig bara om vad de tycker är "troligt" och inga bevis eller vittnen i världen kan ändra deras förutfattade mening. En mening som har mer med vad de är rädda för än vad som är verkligt att göra. Och de är rädda för att ha tagit parti för det onda. Så de tar antingen parti emot sanningssägaren, eller står de och vacklar. Vägrar välja sida. Mellanvarma.

Du har valet att rädda jorden eller inte!

Allt ovan skrev jag 2/8, två dagar efter rättegången. Det nedan skrev jag idag:
*) Fick utskickat vad syskonen skickat till Tingsrätten strax efter rättgången. Systern hade sinnrikt och manipulativt insinuerat att "någon" brutit mot vår överenskommelse och låtit sin respektive blanda sig i arvsskiftet. Denne "någon" är i verkligheten hon själv, men det är såhär hon och såna som hon opererar - genom projektion. Broderns brev var däremot rakt på sak utpekande min man som den som gjort allt systerns man gjort. Svart på vitt rent förtal och rena lögner. Hennes man ringde och sa till min man att "ta itu med mig", efter jag uppdagat ett rent bokföringsfel hans fru gjort och som hon då redan ERKÄNT att hon gjort. Han kallade mig saker som visade att han ansåg mig: 1) girig och 2) lögnaktig. Inte särskilt mycket att "hålla sig utanför" arvsskiftet alltså och väldigt KRÄNKANDE. Jag blev så sårad och ledsen över hur elaka saker han sa om mig att jag först bröt ihop i tårar, sen skrev jag en dikt, spelade in den och la upp den på internet: Sanningen & Lögnen. De här typerna skrattar väl åt min löjliga "känslosamhet". Det gör de samvetslösa, empatibefriade KALLA varelserna. De jag kallar de "omänskliga". Deras tid har nu börjat gå mot sitt slut och vi - jag och alla andra riktiga människor - kommer snart att ta över jorden. Hon behöver oss och hon älskar oss. Hon har kallat alla riktiga människor i flera år nu. De som tror att hon tänker behålla parasiterna har fel. Jag var själv länge väldigt ledsen över det här budskapet ifrån henne, men jag vet nu att det är nödvändigt. Antingen det eller försvinner allt och alla och hela jorden dör. En sak till förresten som systerns respektive gjorde, som brodern påstod min make gjort, var att hota andra personer. Han hotade nämligen mig med att polisanmäla mig - han till och med skrev att det var ett FAKTUM att han skulle anmäla mig. Det för att jag svurit en helig ED på att jag läst avtalet och hade ett vittne på att jag läst det.

En helig ED svärs på det viktigaste!

En sak till brodern påstod till domstolen var att min man förbjudit våra barn att ha kontakt med sin mormor. Det har han aldrig gjort, förstås, utan skrev henne ETT mail efter hon förolämpat mig på min födelsedag i ett mail med att kalla mig en "falskvittnare", dvs hon trodde inte på min ed. I mailet påminde han henne VEM som alltid stöttat henne och varit snäll mot henne och att hon alltid ändå tog parti emot MIG. Att skriva något så elakt på någons födelsedag är bara för elakt och därför skrev han mailet, på min uppmaning, och han skrev att pga hennes eget beteende VILLE ingen här ha kontakt med henne. Vilka detta "ingen" innebar får hon väl själv ta reda på, men han avsåg givetvis sig själv och mig, som bett honom skriva mailet. Han har inte skrivit eller sagt något annat än det mailet, och om du frågar mig var det alldeles för SNÄLLT med tanke på vad hon och hennes älsklingar gjort mot mig. Hon tog parti FÖR sin andra svärson, trots att hon visste att han hotade polisanmäla mig. Avsikten med mailet jag fick på min födelsedag måste varit att göra mig mycket ledsen. Hon kunde skrivit under de 6-7 veckor som gått sen hon blev inblandad i arvsskiftet, av den broder som påstod att det var JAG som dragit in utomstående i skiftet. Ändå väntar hon till min födelsedag och skriver ett så känslokallt och förlöjligande mail hon bara kan för att få mig att känna mig riktigt värdelös och löjlig, såsom hon brukar göra när hon är efter att krossa min själ. Att välja just att höra av sig med såna anklagelser på någons födelsedag gör det VÄRRE och det är därför hon gör sånt. Jag har många historier med sånt här, som var och en för sig kan verka obetydliga och en "tillfällighet", men tillsammans ser man ett mönster och ondskan bakom handlingarna. De är så systematiska och grymma att enda förklaringen blir att hon har gjort sånt här i hela mitt liv för att knäcka mig och bryta ner mig. Hon gjorde det konstant under hela min uppväxt, när jag fortfarande hade en "gnista" som behövde släckas.

Den medfödda gnistan!

Hon var en mycket elak mamma och de som säger något annat ljuger. Min blogg "Min elaka mamma" kommer såsmåningom att komma ut, men det är en extra svår blogg. Vi vill alla älska våra mammor, men vissa mammor förtjänar ingen kärlek. De dödar all kärlek vi ger dem och spottar på den. De kommer aldrig älska sina barn, inte ens de som de "beundrar" (min syster) eller de som de "avgudar" (min andre bror). De kan inte älska något barn eller barnbarn eller barnbarnsbarn eller någon annan heller. De har bara kärlek för en person i sina tomma, ihåliga liv och det är kärleken till sig själva. Såna mammor tror att ohejdad, hysterisk passion är "kärlek", fast det är bara SEX. De kan inte se skillnad på det och kärlek, för de har aldrig lärt sig vad kärlek är. Den mamma som passerat den höga åldern av 80 år och ännu inte förstått det här elimentära om kärleken, kommer aldrig förstå det. Tyvärr tar 90% parti för mamma i alla situationer, för hon spelar en oskyldig självuppoffrande stackars kvinna. Hon är allt annat än det, men för att förstå måste du nästan själv drabbats av hennes lögner och projiceringar. Idag skäms jag för allt skitsnack jag trott på, som hon sagt om andra människor. Det var med största sannolikhet rena lögner, alltihop. För allt hon säger om mig och min man är lögner. Fullkomliga lögner och förtal. De som känner oss vet om det och har slutat tala med henne efter hon spritt det här till dem. Dessa människor har blivit äcklade över vad hon sagt. Hon har sagt MYCKET sjuka saker om andra i sitt liv. Så sjuka saker att 90% inte skulle tro på mig om jag berättade det. Sammalunda skulle inte 90% tro på de sjuka saker min syster har gjort, om jag berättade om det för dem. De skulle tro att jag ljög, för att jag är just så rubbad och underlig som de här kvinnorna säger att jag är. Tyvärr är det så.

Ondskan finns INTE bara i sagornas värld!

Det är en del av mänsklighetens stora PRÖVNING. Att våga se dem för vad de är och våga se sanningen. Att våga lära oss att de vi beundrat och sett upp till är tomma skal, som saknar substans. Kändisar, politiker och massor av människor, som egentligen är något helt annat. Kungligheter, påvar och andra "heliga" figurer. Det är dags att sluta "tro" och börja VETA nu. Vi måste se bakom vår blinda kärlek till dessa varelser, se vilka de egentligen är och sluta ge till dem det de inte förtjänat. Att älska dessa är som att hälla vatten i trasiga hinkar. Vi slösar vårt vatten. Dessa varelser har levt på vår kärlek väldigt länge nu och snyltat på vår kontakt med KÄLLAN. De kräver ovillkorlig kärlek, blind kärlek, och anklagar alla som vägrar älska dem för kärlekslöshet. (Har tagit ner min sida tillfälligt för att undvika fler projiceringar av allt jag gör)

Tillägg 18/11-13: La tillbaka min websida bara ett par veckor efter jag gjorde ovan tillägg, så den är tillbaka ifall du vill hälsa på! Har också lagt tillbaka allt annat för man ska inte låta sig skrämmas av människor som försöker göra en illa. Vill de såra en hittar de alltid någon annan väg hur man än försöker undvika dem och lögnare ljuger alltid att man gjort elaka saker man aldrig gjort. Det är därför de kan komma undan med sina elakheter, för när man avslöjar dem framstår man som såna där "lika goda kålsupare" som den fjantiga assistentåklagaren Granat kallade pojkarna, när de försökte stoppa våldsmannen Ingmarsons attacker. Domslutet är fullt av felaktigheter, som helt klart avviker ifrån de inspelade förhören jag lyssnade på. I förhören framgår det tydligt vem som började fajtas, vem som är en kronisk lögnare och vem som grep in för att stoppa Ingmarsons nya attack på min son. Men i domslutet står en helt annan saga om vem som gjorde vad. En berättelse som alltså inte stöds av någon annan än Ingmarson och hans assistentåklagare. Jag skriver "hans" för hon var så otroligt jävig i sitt beteende - fnyste åt fotona på vår sons allvarliga skador och hyllade Ingmarsons osynliga små blåmärken som oerhörda. Fast ingen såg ett skit! Som tur var trodde dock inte rätten lika mycket på Ingmarsons skojaradvokat Almström från Markaryd. Hon var bara FÖR mycket för dem.

Don't love one, don't love two, but love the one that's in love with you....

När folk slutar tro ett skit på bevisliga skojare och lögnare och börjar se vem som blir lurad och attackerad kan vi äntligen få den där världen jag ville skapa när jag kom hit till den här genuina skithålan. Det är möjligt, men inte utan att människan vill det. Vill ni människor lura era systrar och systerbarn för att tjäna en extra hacka och kanske lura er mamma att skriva ut systern ur sitt arv, eller vad folk idag håller på med åt höger och vänster, ja, då får ni en sån här skitvärld för evigt. En värld där allting DÖR. Så den kommer inte vara så länge till. Det är väl det enda bra med den världen alla lurendrejare och lögnare skapar - att den snart ändå dör ut då den bygger på att skada alla andra för egen vinning och vi sitter alla ihop på det här klotet så det är en DUM idé. God natt och sov gott!

Tillägg 13/12-14: Efter att ha väntat sen ifjol på skojaren Ingmarsson och hans skojaradvokat så har deras fall lagts ner då allt var grundat på ett bedrägeri. Ingmarsson hade ljugit ihop alltihop om sin "dövhet", som han påstod sig fått från slagsmålet. Han hade ingen hörselskada överhuvudtaget och hade aldrig haft det. Allt var fantasier från en kronisk lögnhalsig psykopat. Trots att rätten och alla advokater visste om att han var en kronisk lögnare och psykopat så låter de ändå dessa ondskans tjänare tortera andra människor med påhitt utan minsta bevis i 1½ år, innan de till slut tar reda på om det finns minsta bevis för det som påstås. För även om han nu bevisligen hittat på alltihop så finns inga rättsliga följder för honom. Egentligen borde han åtalas för bedrägeriet och för den psykiska tortyr han åsamkat de två RIKTIGA offren. Han som han tänkte misshandla och den som försökte stoppa honom. Ja, sen gick ju han som stoppade Ingmarsson iväg efter han fått löfte från lögnaren att han inte skulle misshandla min son. Och då så bröt förstås lögnhalsen sitt löfte och sparkade ner min grabb! En lögnare rakt igenom och ändå tror folk på honom om och om igen. Inte ett ljud över den personens läppar borde en människa fästa minsta vikt vid, hur trovärdig och övertygande han än låter. Lögnare ljuger för att folk envisas att fortsätta tro på dem och de skrattar tyst åt alla "idioter" som tror dem. Sluta tro på lögnare.

Queen Angelica - Fairyland Poetry


torsdag 25 juli 2013

Polis polis potatisgris

Många gånger har jag hört folk påstå att polisen står på busets sida. Vad menar de med det? Min misstanke är att eftersom många av detta bus är mer eller mindre övergivna barn, som hänger på stan hela dagarna, så lär poliserna känna dem och känslomässigt adopterar dem. Sen blir de haffade för än det ena än det andra småbrottet, misshandel och narkotika eller vad det kan vara. Då känner sig poliserna som vilken annan förälder skulle känna sig och vill släta över sitt eget lilla bus ogärningar. Du vet, mina barn och andras ungar. De som blivit drabbade av busungarnas våld, tjuveri och förtal kan vara vanliga familjebarn som går i skola i staden och som buset kommit i kontakt med. De där vanliga barnen känner inte polisen så de är då "andras ungar" i deras värld. Att det är så här står allt klarare.


I ett fall med en ung, mycket blyg och snäll, gosse jag känner så blev han förföljd och mordhotad en längre tid av ett gäng. Polisen gjorde ingenting. En dag gick de in på hans skola och slog ner honom. Skolan gjorde ingenting. Gänget hotade döda honom om han inte betalade dem i öl. Han hade ingen öl, så hans flickvän kom på att de måste stjäla ölen, för de var för unga för att köpa nån. Sagt och gjort, för att rädda pojkvännens liv gick de och stal ett par öl för 35 kr. Sen var de tjuvar och flickvännen, som fyllt 16 precis, blev åtalad för stöld. Inte för snatteri, utan "stöld", som om hon rånat någonting stort och värdefullt, när hon i verkligheten bara tagit ett par öl för att köpa sin pojkväns liv. Som tur var så lät gänget bli att slå ihjäl pojkvännen ändå, men så sa ju också föräldrarna att om de behövde öl kunde de frågat dem rakt ut. Något inte barnen tänkt på, för barn och ungdomar lär sig att vuxna inte lyssnar när inte skolan lyssnar och våldsgäng får härja fritt utan att polis och åklagare gör ett skit. Så om du blir hotad och utpressad av bovar är det DU som blir åtalad i landet Sverige. Inte de som hotar dig. Som tur var fick pappan till flickan åklagaren att ta sitt förnuft till fånga, för löjligt var det med tanke på att hon aldrig snattat så mycket som ett tuggummi tidigare. Till saken hör det att varken polis eller åklagare ens tog med i beräkningarna ATT ungdomarna blivit hotade och utpressade. Sånt tar de aldrig med. Så om du i Sverige begår ett brott för att någon håller ett vapen emot ditt barns skalle kan du räkna med att det är DU som åker på åtalet. Bara så du vet det. I Sverige sker alla såna här rättsfall som per automatik. Det finns något icke-organiskt, nästan robotaktigt, över hur systemet fungerar. Genom att skriva in lite överdrifter på en av deltagarna i en konflikt och sen lite underdrifter på den andre kan polisen lätt vrida skulden från den som egentligen hotade, förföljde och trakasserade till den som blivit hotad, förföljd och trakasserad. Om buset alltså fått ett litet blåmärke jämställer polisen det med offrets söndersparkade ansiktsben. Ett blåmärke denne kan ha fått just för att han slog ner och sparkade på offret. Stackarn!!!

Allt grundar sig på hur de skriver ner historien i sina små anteckningar. Tydligen behöver inte heller alla vittnen läsa igenom dessa anteckningar sen, så helt klart står många rena bakvända felaktigheter där sen. Det här fungerar så bra för vår svenska polis för de spelar aldrig in några förhör. De bara skriver ner det DE tycker ska skrivas ner. Om t ex en gosse ringt vettskrämt hem till sin mamma om att mordhotaren och misshandlaren jagar honom i staden och bett henne hämta honom, så struntar polisen i att anteckna det. Istället skriver de ner att pojken hade vänner med sig och därför måste anses ha som mål att spöa förföljaren, när i själva verket han har vänner med sig för att han är RÄDD för spö och de försöker stoppa busen. Men genom att beskriva mordhotaren som mer allvarligt skadad än han är, förstora upp lilla minsta sår eller blånad, som svullnader och ömmande, samtidigt som de inte beskriver den svårt misshandlades skador som värre än så, jämställer de parterna. Brottslingen blir plötsligt bara som vilken annan som råkar komma i slagsmål med några andra busar. Så långt ifrån sanningen man kan komma alltså, när buset efter misshandeln på helt egen hand springer därifrån i bra kondition, medan offret ligger medvetslös på marken och hämtas av ambulans. Men polisen beskriver verkligheten i en helt annan dager i sin anmälan till åklagaren, så man ser tydligt att de står verkligen på busets sida, precis som jag så många gånger hört människor säga, som haft den olyckliga förmånen att drabbas av vår moderna tids stråtrövare - polisen.


Förr i tiden kunde ensamma resenärer stoppas av ett gäng med beväpnade karlar och bli rånade på hela sin månadsinkomst - in på bara skinnet. Nuförtiden har polisen rätt att ställa sig var som helst och "mäta" folk som är ute och kör på vägarna. Några fotobevis på att de faktiskt mätt på rätt plats, dvs att de faktiskt mätte EFTER hastigheten gick ner och inte råkade mäta FÖRE, behöver de inte uppvisa innan den olycklige resenären tvingas skriva på ett papper där denne går med på att ge hela sin månadsinkomst eller mer till polisen. För en fattig pensionär behövs det bara att man råkat köra några få kilometer för fort ett par sekunder och hela kassan den månaden ryker. För en arbetslös eller sjukskriven eller någon helt utan inkomst för tillfället kan det innebära att man inte kan betala hyra, mat eller någonting alls. Precis sådär hänsynslösa och luriga som dåtidens stråtrövare var är numer våra poliser. De kollar inte efter folk som kör som galningar, utan att bromsa in, framför bostadsområden eller skolor. Nej nej nej, det ställer sig på ställen där de perfekt kan lura folk för hastigheterna byter på ett ovanligt sätt ifrån 80 till 50 och för säkerhetsskull mäter de strax innan 50-skylten, för trafikanten kan sen ingenting bevisa om sin skuld. Att denne bara några meter senare redan kör i 50, vilket hade varit målet för en ansvarsfull trafikpolis, som vill allas bästa, spelar ingen roll. Målet för den här typen av "stråtrövarpoliser" är att blåsa så mycket pengar av så många som möjligt på så kort tid som möjligt. Vem vill stå där och jobba när man kan ha roligare saker för sig? En och annan hetsjakt till döds, några dödsskjutningar av psykiskt sjuka eller annat vilda västern skoj, verkar vara mer på tapeten än någonsin tidigare.

Vad är då felet? Enligt min åsikt att dessa nya poliser sett för mycket på amerikanska polisfilmer. Det är galna poliser som Mel Gibson och Bruce Willis och många fler. Det är hjältarna! Och motståndarna är inte riktigt människor, för det är de aldrig i såna där polisfilmer. Man bara skjuter ihjäl några dussin och går sen hem glad i hågen och äter "Thanksgiving" kalkonen eller nått. De här filmerna är helt surrealistiska i sin framställning av människor. Men det är sånt vi vuxit upp med och många är de som tagit till sig idealet och vill vara de "goda" och slåss mot de "onda". På något vis tappar sen många bort vad som egentligen är gott och ont. De fastnar i kompiskänslor och den mänskliga faktorn att skydda människor de känner emot såna de inte känner. T ex säger väldigt många invandrare att de känner sig hotade och rädda för polisen. Samtidigt har undersökningar visat att blonda, svenska ungdomar, som bor i de fina kvarteren, tror att polisen är där för att skydda dem. Jag säger inte att det är sant, men det är den känslan polisen ger olika människor. Däremot tror jag fullt och fast på att om du är en blond, svensk familj, som bor i ett fint område inne i stan, och hela familjen är insyltade i de finaste och innersta kretsarna av de som styr staden, så är säkerligen polisen inte alls din ovän. Men om du kommer ifrån något sunkit hål någonstans, har inga kända föräldrar och polisen aldrig hört talas om vare sig dig eller din släkt, så skiter de mycket troligt i dig. Det är i människans natur.


Igår lärde jag mig en mycket tragisk sak om polisen i Växjös insikter i psykologi. De tror där, på polishuset i stan, på fullt allvar att om någon tittar dem stint in i ögonen och svarar på en fråga så talar personen sanning. Om istället personen tittar i backen, flackar med blicken eller tvekar på svaret, så ljuger personen. Och det stämmer till 100% och alltid, tror de! Man bara trillar baklänges när man hör något så dumt ifrån någon som ska ha med brottslingar att göra hela dagarna. Alla människor vet att världen är full av psykopater och att en stor del av de kriminella är psykopater. Alla borde också veta att när psykopater LJUGER så tittar de dig rakt in i ögonen, flackar inte ett ögonblick med blicken och säger med övertygande klar och lugn röst vad som helst för att slippa undan. En människa som inte är van vid poliser eller inte tycker om att bli förhörd av en polis finner hela situationen oerhört obehaglig och ovan. En sån person kan vara rädd och orolig och därav den flackande blicken. Han/hon kan vara skamsen för att den känner sig orättvist anklagad och därav den sänkta blicken. Det kan vara svårt att minnas vissa saker, därav tvekan. Men det här vet alltså inte våra fjantiga svenska poliser! Det får mig att undra om alla poliser i hela världen är lika obildade. Det skulle inte förvåna mig, för vilka är det som polisen jobbar för? Det är alla vanliga svenska skattebetalare här i Sverige som BETALAR deras löner, men mot vad du och jag kanske inbillat oss i hela våra liv så är vi inte deras arbetsgivare. Vi är bara de som blir "stuck with the bill" så att säga. Nej, de jobbar åt en annan organisation och den organisationen behärskar vårt näringsliv och vår politik. Det innebär att deras arbetsgivare är MAKTEN. Polisen finns inte där för att skydda privatliv och egendom, utan för att skydda alla de som suger ut oss andra.

När en ung trevlig människa väljer att bli polis tror jag att 75% gör det för att hjälpa till och skydda människor som deras egna föräldrar och barn. Men det är inte vad deras arbetsgivare har för avsikt med deras tjänstgöring. Det är lite som att bli soldat nuförtiden. Människor blir soldater för de tror att de ska skydda sitt land, dvs sina familjer, men i verkligheten arbetar alla soldater åt MAKTEN. De arbetar åt de riktigt rika och mäktiga, som "äger" världen. Och de hjälper dem att förtrycka och mörda åt dessa giriga psykopater. En soldat är inte en krigare. En soldat är en betald mördare, hur trist det än är att erkänna. En krigare är någon som faktiskt arbetar för att skydda sin familj och sitt land och som bara är villig att döda de som på ett fysiskt och konkret sätt hotar detsamma. Det innebär alltså att frivilliga i ockuperade länder som ställer upp som "freedom fighters" är riktiga krigare. Alla svenskar som åkt dit för att förtrycka dem i rollen som soldater är det inte. Men tyvärr, de flesta tror de arbetar åt det "goda". Sån är nu ondskan att den lurar goda män och kvinnor att göra det onda, när de tror sig göra det goda. Samma som med poliserna. Jag skrev ovan att 75% - min gissning - blir poliser av en god anledning. Det betyder att jag tror att 25% blir det av en helt annan anledning. Den anledningen är för att spelar hjältar, få någon form av makt över andra och rent av få lite av James Bonds förmåner - rätten att döda. För min gissning är att 25% av våra svenska poliser är psykopater och de färgar sen i sin tur hela poliskåren. Psykopaterna kommer oundvikligen tänka på sig själva och sina egna intressen. Som Baseboll-ligan i Stockholm som gick omkring och misshandlade och slog ihjäl folk på sin fritid, för att sen på arbetstid arbeta som poliser med att "försöka" lösa samma brott som de själva gjort. Det är så psykopater opererar. De kommer också alltid att sympatisera mest med andra psykopater, dvs buset.


Hoppet för oss vanliga människor är att nån gång så får de där 75 procenten nog och vill inte längre gynna bus och kriminalitet för att få mer arbetstillfällen och mer inkomster via polisens egna rånoffer. Att de en dag ser att de inte skyddar sina föräldrar eller sina barn med sitt arbete, utan att de alldeles för ofta istället utsätter dem för ännu mera risker än om de låtit bli att existera överhuvudtaget. För om inte polisen fanns hade människor vågat försvara sig själva. Tänk dig scenariot att ett ungt par blir påhoppat av några busar. De börjar slå ner dem, spöar flickan hur mycket än pojkvännen försöker stoppa dem. Ingen människa vågar göra något, för vem som helst som blandar sig i överfallet kommer nu själva att "överfalla" buset. Det hela slutar med att pojken ligger medvetslös på marken, medan busarna hoppar på flickvännens huvud tills skallen spricker och hjärnan rinner ut. Hon är död. Det hela utspelar sig knappt 500 meter ifrån polishuset i Växjö, efter vad jag hört. Ingen gjorde något. I en värld utan repressalier för att gripa in i ett mord hade mängder av människor kunnat ingripa och inte behövt frukta att polisen sen kletat skulden på dem om någon av de här mördarna fick en liten bula eller ett litet "ajaj" på ett finger. Men så är det inte nu. De som inte förstår den här konstiga regeln ännu är nya invandrare ifrån länder där man måste slåss för att överleva. De kan INTE förstå att man ska låta en vän bli ihjälslagen, för att slippa bli åtalad själv. Man kan ringa polisen, men inte ingipa med någon form av våld. Jag lovar, om någon är våldsam MÅSTE man använda våld för att stoppa den och det mycket överraskande och oväntat sådant för att inte riskera att själv bli ihjälslagen. Dvs människor ifrån såna länder reagerar mycket våldsamt på någon bråkdel av en sekund på det minsta våld från en hotfull person. Det är inte tillåtet i Sverige.

Har själv inte en susning om i vilka länder våldsamt motstånd mot knivmän, rånare och andra våldsamma personer är tillåtet. Jag minns vår gode vän från Tysklands flickvän som sparkade ut ögat på en rånare som hade kniv en gång. Hon är uppvuxen i samma land som en kompis till min son som också reagerar blixtsnabbt och fullkomligt exakt, som någon slags asiatisk "assassin" vid minsta våld från någon. Trots att hon gjort mängder av våld emot både inbrottstjuvar och gatutjuvar så har hon aldrig blivit åtalad i Tyskland. En inbrottstjuv tvingade hon att hoppa ut från ett hyreshus. Tror det var minst tre våningar upp om inte högre. Han bröt några ben. Innan dess hade hon skadat honom med ett svärd hon hade. Men trots allt det så fick hon inga straff och blev inte ens åtalad. För allt var i självförsvar och tjuven hade ju "hoppat själv". I Sverige kan jag inte tänka mig att hon undkommit med såna där fasoner, hur befogade hon än tyckte de var. Inte ens om hon lappat till den där tjuven hade de gillat det. Tänk om han fått ett blåmärke! Ja, inte vet jag, men det är något mycket konstigt i det här landet för på många småorter härjar våldsgäng utan att polisen lyfter ett finger. I Åseda t ex har jag hört om ett sånt gäng. De ska slå ner folk, gå in i folks hus, stjäla det de vill, bränna bilar och en massa otäckt, men polisen gör absolut ingenting. Ialla fall inte sist jag hörde talas om plågan, men kanske något under hänt sen dess. Tydligen beror det på att det inte finns någon polis på orten så det blir aldrig av att göra något. Vilket innebär att om människor inte har rätt att försvara sig själva och polisen inte orkar bry sig så är det fullkomligt laglöst land. Vilket i min bok innebär att man har nu rätt att försvara sig själv. Kanske det blir en återgång till Vilda Västern om det här fortgår? Ja, ni vet väl att där sköt man bara ihjäl ett bus och sen matade man grisarna med honom. Kvickt och lätt!


Det där blir nog ett bra avslut. Tänkte just på det - "Mata grisarna" - hur bra det går ihop med bloggningens titel. Om vi gav buset åt potatisgrisen att ta hand om så släpper de bara ut dem igen så de ska kunna "jobba" vidare med sånt som ger polisen jobb, men den gamla metoden att verkligen mata grisarna gör slut på det. Tyvärr matades nog många inte fullt så skyldiga personer också till de där grisarna, för det är så det blir i laglöst land. Bovar och hederliga får slåss utan inblandning från staten. Just nu blandar sig staten definitivt i och det med agendor som inte är så bra för de hederliga alltid. Agendan verkar vara att förstöra livet för hederliga människor så att de stämplas som bovar, fast de inte alls är det. Det samtidigt som man håller de riktiga bovarna om ryggen, så de kan fortsätta sitt förvärv.

Queen Angelica - Fairyland Poetry


lördag 29 juni 2013

Loke - trixaren


Om du som jag vuxit upp i Norden så känner du förstås till Loke och vad han sysslar med. Han kan sägas vara Asatrons version av Djävulen, men det som allra mest slår mig är hans likhet till en psykopat. Förstås är väl Djävulen också då en psykopat. Loke står det väldigt mycket mer om dock. Om hur han är och vad han gör. Loke kan vara din bästa vän och han är så väldigt rolig. Han är festens ljus. Det förstås, du minns väl Balder som Loke fick dödad? Kanske Loke bara överglänstes av honom så han fick "gå". Det säger en del om Loke/psykopaten. Vem är det som ska bort? Jo, den som överglänser. Det finns en del metoder att "ta bort" en sån person. I Lokes fall så fick han någon att helt enkelt döda Balder, men en vardagspsykopat kanske inte vill riskera att hamna i dålig social dager, så då faller den formidabla lösningen bort. Såvida man inte kan få personen att dö på egen hand förstås. Depression och självmord är då lockande medel för psykopaten. Har du hört att de har kommit fram till att en överhängande stor del av de med diagnoserad psykisk sjukdom, som depression och posttraumatisk stress, drabbats pga att de utsatts för psykopater? Dvs psykopater kan till stor del vara skyldiga till det stora antal människor som idag mår psykiskt dåligt. Ganska komiskt då att det är just en av taktiken en psykopat använder för att trycka ner och förlöjliga sitt "offer" att sprida ut rykten att denne är "psykiskt sjuk". Komiskt därför att det så ofta blir så till slut efter långvarig "stalking" ifrån psykopaten. Stalking är den term man använder när någon systematiskt försöker jävlas med dig, som alltså är just det Loke är känd för att göra. Jävlas med folk.

För att lära mig mer om hur såna här personer egentligen är så läste jag en bra sammanställning på Cassiopaea-sajten. Som jag misstänkte så har forskarna på senare år förstått att det finns betydligt fler psykopater ute i samhället än man först trott. Det för att man bara haft möjlighet att forska på de misslyckade psykopaterna förut. Därför trodde man förut att psykopater var våldsamma och anti-sociala typer ifrån lägre samhällsklasser. Men så är det inte alls förstås. Ju bättre uppfostran en psykopat får, ju bättre kan denne anpassa sig och smälta in i samhället. Så därför upptäcks de inte av "forskarna". De tror dock fortfarande att det är betydligt fler män än kvinnor som är psykopater, men det kan ju ändra sig det också när de väl lär sig att se igenom teatern. För enligt mig är bara kvinnor bättre på att föreställa sig och gömma sin psykopati än vad män är. Män ska gärna skrävla och ha överdrivna kvinnohistorier, medan kvinnor gärna kan stanna med samma man hela livet, kanske med en hel del otrohetsaffärer dock, och ändå vara en psykopat. Vi får se!

Här är länken som jag läste på: http://www.cassiopaea.com/cassiopaea/psychopath_2.htm 


En sak som stack ut oerhört mycket när jag läste den här sajten var hur olika psykopaterna kunde bete sig. I ett stycke beskrev den tydligt TRE typer, som jag personligen känner exakt tre såna karaktärer. Den första var den kalla, lugna och samlade, som därför lätt undgår de flesta och som jag förstår är de som lättast gör karriär, med lånade meriter och storslagna överdrifter i sin resumé. Den andra sorten är den mer excentriska och äventyrslystna, som kan trollbinda människor med sin underlighet och ovanlighet. Den tredje sorten verkar först helt ofarliga, lite tramsiga och änglalika till och med, fast det är bara spelat för det finns ingenting änglalikt i vad den här personen egentligen representerar. En annan sak som stack ut ifrån den sajten var något jag förstått måste vara det ultimat perfektaste scenariot för psykopaten, nämligen att skapa koalitioner och partnerskap med kompletterande andra psykopater. Med rätt kombination kan de mobba och köra över en efter en av sina motståndare så mycket bättre. Någon av dem kan vara den lugna och trygga ledaren, TYP I ovan, och lura in offren dit de vill ha dem. En annan av dem kan spela antagonist till ledaren eller göra överdrifter som på ett eller annat sätt lurar offren ännu mer in i armarna på TYP I. Den som gör det här bör förstås helst vara av TYP II ovan. 

Ifall de är fler än två kan någon spela ofarlig vän till offren och därigenom få fram personliga saker som människor i vanliga fall inte gärna berättar för alla, inte ens för en trygg ledartyp. Den här snälla vännen bör förstås spelas av TYP III ovan. Sen kan även psykopater gärna gifta sig med en annan psykopat och då helst med någon som har kompletterande egenskaper. T ex om det är en psykopat som är medveten om sin oförmåga att förstå och tolka andras känslor och därför hela tiden gör stora klavertramp, kan en sån gynnas oerhört mycket av att gifta sig med en charmig psykopat som har ett stort utbud av naturtrogna känslouttryck på sin repetoar. För även om en man verkar känslig och förstående betyder det inte att han verkligen bryr sig. Många psykopater uppvaktar sina kvinnor just med att lyssna intensivt och spegla tillbaka exakt det som kvinnorna vill höra. Sen när de vet vad som upprör sagda kvinnor kan de vid ett senare tillfälle spela upp exakt det beteendet. Det är alltså under den sk smekmånadsfasen som dessa, ofta pojkaktiga och ursöta typer, tar reda på vad du hatar allra mest och vad någon annan man gjort som sårat dig oerhört. För att totalt knäcka dig kan så psykopaten köra samma taktik i kubik i förhoppningen att du ska bli totalsänkt. Det är alltså såhär de flesta psykopater "mördar" sina offer, inte genom direkt mord.

Det fanns mycket mer på den sajten som var intressant för mig. En sak var något jag själv insett för väldigt länge sen, eftersom jag så många gånger varit måltavla för elaka människor, nämligen att om man kan se igenom människor och se deras sanna natur så är man ett hot mot de som har en dålig natur. Och psykopaterna har en väldigt dålig natur. Naturligtvis, eftersom de är av arketypen Loke! De är en manifestation av de demoniska krafterna och alla de som kan se igenom dem är förstås tvärtom av arketypen Balder, eller i en mer katolsk terminologi, av de angeliska krafterna. Det är därför psykopaten attackerar främst och först just dessa personer. Hur mycket och hur länge du än offrat din tid och kärlek att uppfostra en psykopat sen barnsbenen så kommer hon ändå att hugga dig i ryggen om du är av den här typen som ser igenom dem. Hon vill inte ha dig runt sig för hon vet att du ser vem hon egentligen är. Inte ens fast du älskar henne TROTS att du vet vem hon är. För hon saknar förmåga att veta vad den kärleken är för nått och det enda hon vet är att du, som seende, riskerar att avslöja hennes ranker, när du tycker att hon gått för långt. Det är därför hon kommer att göra sitt yttersta för att oskadliggöra dig. Jag använder "hon" här för det är ofta en hon som är just såhär listigt manipulativ. Hon opererar i det dolda genom att använda förtal och skvaller. Och det vet väl vi alla att det är vanligare att en "hon" skvallrar än en "han", även om psykopater skvallrar oavsett kön på ett osedvanligt falskt och otrevligt sätt, som förstört livet för många människor, eftersom det mesta de säger är tvistat och lögnaktigt.


Om psykopaten vill eliminera dig och hon inte vill riskera sin sociala position så finns det några olika vägar som hon kan använda. Som jag förut nämnde så kan hon alliera sig med en större grupp psykopater, ifall det finns någon sådan att tillgå, och genom att vara en mobb se till att förstöra din sociala situation genom rent förtal, som då förhoppningsvis kan leda till din psykiska sjukdom. I den metoden ligger just att långt innan du uppvisar någon psykisk sjukdom sprida ut till hela din omgivning att du har sådan. Genom att hon då har en stor stödgrupp i form av andra psykopater, gärna med psykologisk kunskap för att ge legitimation till påståendena, stärks hennes påståenden och blir "sanningar" i din omgivning. Fler och fler börjar så bete sig som om du var psykiskt sjuk och innan du vet ordet har du drabbats av en djup depression och psykopatens plan har gått i lås. Det här är tyvärr ett, enligt den moderna forskningen, alltför vanligt fenomen och en av orsakerna till att man numer tar allt allvarligare på olika former av mobbning.

Mobbningen skapar sjuka människor och det genom att göra dem sjuka genom att projicera en först obefintlig sjukdom på dem. För att skilja ut den änglalika psykopaten, som alltså är med på agendan att knäcka dig, lyssna bara till vad den projicerar mot dig. Hon kan verka ärligen oroad över din mentala hälsa och vilja hjälpa dig, men i verkligheten försöker hon bara fullfölja planen att förstöra dig och göra dig sjuk. Hon kommer inte lyssna på det som du egentligen oroar dig över, dvs lögner och rena osanningar som den kända psykopaten har utsatt dig för. Istället kommer hon att släta över dessa obehagligheter som uttryck för dina egna mentala problem och inte verkliga. Hon kommer att snurra runt det i ditt huvud så du vet inte vad som är upp eller ner. Och som änglalik psykopat är det troligast att det är just hon som läst på lite extra om psykiatri för där kan man verkligen få kontroll över andras människors liv eller död. Det var en till sak som stod på sajten. Det att psykopater har en förkärlek att läsa på om psykiatri och därmed lära sig fler trix.

Ifall det inte fungerar att få dig att lyssna på den falska vännen och ta till dig det budskapet att du är psykiskt sjuk och därmed fullfölja psykopatens plan att få dig oskadliggjord genom stämpeln av psykiskt otillräknelig så behövs andra vägar. En sån är att använda rättsväsendet och polisanmäla dig för olika underliga brott. En jag känner blev polisanmäld av en psykopat hon blivit svindlad pengar av efter att hon hotat svindlerskan att polisanmäla henne om hon inte betalade. Det är en vanlig metod för psykopater, eftersom de genom att vara den som först polisanmäler få det riktiga brottsoffret att bara bli en patetisk motanmälare. Därför ska man aldrig varna en psykopat om något man tänker göra när det gäller rättsliga ärenden. Man ska bara göra det och helst låta psykopaten under tiden tro att man sitter rädd som en liten kaninunge i sin håla och gråter. Det tycker psykopaten mycket om och njuter i högan sky. Det är faktiskt just det där sadistiska njutandet av andras lidande som är det mest kännetecknande för alla psykopater. De är inte ute efter att ALLA ska lida, utan väljer ut något offer som de torterar tills de tröttnar. Det kan vara någon som står dem nära. Oftast är det partnern, ifall inte den också är psykopat förstås. En manlig psykopat är den kändaste typen i det här fallet och han brukar ha många kvinnohistorier, som han njuter av att antingen hålla hemligt ifrån sin partner eller helt öppet torterar henne med. Tydligen så skiljer det ganska rejält ifrån psykopat till psykopat hur han får en kick av sin otrohet. För somliga är det hemligheten och att få andra kvinnor kära i dem som lockar och för andra är det makten att förnedra sin hustru. Däremot är det mindre känt hur en kvinnlig psykopat torterar sin partner, men jag anar ungefär samma mönster. Hon är antagligen otrogen på ett eller annat sätt. Kanske torterar hon sin partner genom att flörta med andra män fullt synligt eller så har hon hemliga affärer för en kick. Oavsett så kommer hans reaktion på hennes otrohet att falla tillbaka emot honom och det kommer sen vara han som är den stora stygga vargen och hon ett oskyldigt offer. Det är min erfarenhet av psykopatiska kvinnor. 


Tyvärr så är psykopater också föräldrar och även om de kan vara utåt sett alldeles ypperliga föräldrar till somliga barn så gillar de ofta att tortera vissa barn. De går alltså över gränsen för att bara gilla något barn mer och allmänt favorisera något. Nej, de försöker medvetet förödmjuka och håna somliga barn och deras Gyllene Barn slipper allt sånt. Om deras älsklingar gör något hemskt, som att döda en kattunge, bränna upp skogar eller stjäla motorbåtar så skrattar de bara och slätar över. Men deras otäcka barn får både stryk och glåpord för småsaker, som de oftast inte ens själva har en susning om eller vet vad som menas. De Gyllene Barnen växer så upp till nästa generations psykopater, dels för att de givetvis blev de Gyllene Barnen just för att de tidigt uppvisade tecken på anlag för den egocentrerade listighet som kännetecknar psykopater och dels för att en sån här uppfostran förstärker även de minsta psykopatiska drag en person kan tänkas ha. Det är en fråga många forskare ställt sig nämligen, om det finns både miljömässiga psykopater och rent genetiska. Det kan man fråga sig, men jag har förstått att vissa människor är immuna mot att förvandlas till psykopater. Det är de jag kallar de änglalika eller för att använda Asa-arketyper, de lika Balder. De har för mycket godhet, för stark känsla för rätt och fel, för mycket kärlek för att förvirra och helt bli förtappade psykopater. 

Alla andra kan säkert genom en mer eller mindre avancerad hjärntvätt formas om till psykopater, men för de flesta är nog metoden som måste användas väldigt extrem. Så extrem att det inte direkt är något man ser i vanliga familjer, som försöker smälta in i en social miljö med höga krav på korrekt uppförande. Kanske finns det, som det påstås, isolerade samhällen där sånt här förekommer, men i normala samhällen funkar det nog dåligt. Skolan, barnomsorgen, grannarna, barnens vänner, ja, någon kan riskera att upptäcka svår fysisk tortyr och andra hemskheter. Därför är det nog mest de med medfödda anlag till att bli psykopater som blir det i normala uppväxtmiljöer. Frågan är dock hur många av dessa Gyllene Barn, som utan att bli särbehandlade och se syskon bli straffade för saker som de gjort och som inte blir trodda när den ljuger, hur många av dessa blir sen psykopater? Det kan alltså vara så att psykopati finns i vissa familjer för att de generation efter generation väljer att fysiskt och psykiskt tortera somliga barn och upphöja och ha överseende med somliga. Att en lösning på många såna här fall är att vara konsekvent och inte släta över bara för att något barn är så gulligt och charmigt. Det kan ju bara lära psykopaten att deras metoder fungerar!

Jag har hört sägas att det var shamanernas uppgift förr i tiden att hålla efter psykopaterna. Att dessa människor alltid funnits och torterat mänskligheten. Iallafall så länge som vår tideräkning funnits, för vi vet ingenting om människorna innan dess. Allt som finns kvar från före dess är enorma stenblock, större än någon teknologi idag kan rubba. Kanske det inte fanns psykopater på den tiden? Kanske det kommer en tid när vi slipper dem igen? Det har jag haft flera symboliska drömmar runt, som jag nu börjar förstå verkligen menar att vi måste göra som shamanerna och SE vad det är för något igen. Vi måste börja där, med att kunna se deras spel och tvistade lekar för att sluta spela med dem, sluta leka deras lekar. Det är förstås deras orättvisa regler som gäller i alla deras spel och lekar. Det är därför de alltid vinner för de har riggat spelat. De kör själva med fuskkoder och ingen normal, icke psykopat, kan vinna på deras villkor. Att spela schysst mot en psykopat, som i exemplet där man varnade den om en eventuell polisanmälan, är meningslöst. Även om du polisanmäler, utan att ha varnat, så kommer psykopaten att polisanmäla dig tillbaka med påhittade hemska brott. Det har jag också nu sett. Det trots att det är du som har de svåra skadorna, hämtades i ambulans, fick opereras och fått men för livet, så kommer psykopaten att locka med sig både poliser och vänner i sitt spel. Han kommer påstå att det var han som blev attackerad av dig och att allt han gjorde var självförsvar. Det utan att ha mer än något litet blåmärke han fått någon annanstans eller när han bankade skiten ur dig. Och polisen tror på honom, hans försvarsadvokat hjälper honom och till och med dina egna vänner vänder sig emot dig av rädsla för polis och repressalier från psykopatens vänner. Därav rådet att alltid hålla sig undan ifrån psykopater! Kom ihåg att en stor del av våra snälla poliser är också psykopater. Att vara polis ger dig makt och psykopater älskar makt, så därför gillar de att vara poliser. En psykopat väljer alltid att sympatisera mer med en annan psykopat än en icke-psykopat. Jag säger "sympatisera" för en psykopat känner aldrig någon empati. De gillar helt enkelt andra psykopaters oändliga fräckhet och föraktar brottsoffrens lidande. Därför borde alla poliser testas och testas NOGA för psykopati. De kan göra oerhörd skada genom den makt de får där, just för att de är som känslokalla robotar som bara gör det makten kräver av dem. Poliskåren betalas med skattemedel och borde därför arbeta för folket, och de flesta är ännu inte psykopater och önskar därför slippa möta såna.

Det bör sägas att det är oerhört svårt att diagnosera någon som psykopat, eftersom de utvecklade metoderna är rena stenåldern och uppbyggda på kriterier som har med grovt anti-sociala beteenden att göra. En psykopat behöver inte uppvisa ett enda anti-socialt beteende i normala fall. De kan ha några få offer som utsätts för lidande och det ger dem tillräcklig "kick". Det kan vara en hustru, ett barn, ett syskon eller en förälder. Det kan vara en barndomsvän och det kan vara en arbetskamrat. Det kan vara vem som helst som de valt ut att psyka. För det är det psykopater älskar att göra - psyka någon. Några små saker som psykopater gör och som kan psyka de allra närmaste oerhört mycket är att lova saker som de aldrig håller. Visst, bara för att någon lovar något och inte gör det betyder inte att denne är en psykopat. Vissa är bara "uppskjutare" och kommer aldrig till skott. Psykopater glömmer dock bara bort att de lovat något. De verkligen glömmer det nästa sekund efter de lovat något grandiost och fått stora tack och kramar och tårar ifrån den så tacksamma mottagaren. Sen sitter man där och väntar och känner sig löjlig. Många gånger om man frågar efter gåvan kan man få undanflykter eller rakt ut att han "glömde" och om man sen får någonting så är det inte på långa vägar det man lovats. Det bidde en tummetott alltför ofta. 

Och sen gillar psykopater att inte ge det man önskat sig, utan något annat. Kan de så ger de något de själva vill ha och kan ha nytta av. Man kan få något som de sen lånar och sen "försvinner" det. De kan också ge bort saker och sen komma och hämta tillbaka det för att de tycker att de har bättre nytta av det. Eller kan de låta bli att ge en något alls och skylla på att "någon annan" sagt att de skulle ge det som de lovat en och redan fått tack för. Listan kan göras lång på underliga beteenden runt just givandet som känns obehagligt. En psykopat kan ha orsakat dig stora ekonomiska förluster genom sitt eget beteende och sen kräva dig på betalning för något du verkligen behöver, men inte har råd med pga av din dåliga ekonomi, och psykopaten ändå bara har liggande hemma. Hon kan göra så mot sina egna barn och barnbarn, fast då bara emot de som inte är Gyllene. Mot de speciella och fina barnen kan en psykopatisk förälder vara överdrivet generös och ge bort mer än hon har råd med, eftersom hon vill behålla sin sociala gemenskap med sina Gyllene Barn och en gamling är inte mycket värd i psykopaters värld om de inte har pengar eller någon fin social status. Om du ser någon som fjäskar och sniffar runt en gamling som har dålig hälsa och antagligen snart ska dö kan du skriva upp att om det är en psykopat så finns det något av värde som gamlingen har som denne suktar efter. Risken är att psykopaten hjälper gamlingen på vägen om det drar ut på tiden.  

Själv har jag tänkt på vad stress gör emot någon som har ett svagt hjärta och ett fall där sonen visste att hans far var upprörd över en parkeringsbot han ådragit sig förra sommaren, när han lånat faderns bil. Trots löften att betala boten vägrade sen sonen göra det och hotelserna ifrån indrivningsfirmorna fortsatte att komma in, till faderns stora irritation. Jag kunde inte förstå varför han inte betalade boten på en gång och varför han lät gamlingen må så dåligt av dessa konstanta orättvisa räkningar. För han visste att han inte varit i den staden och fått någon bot själv och tänkte inte betala åt någon annan. Hela tiden glömde han att det var hans son som åsamkat honom detta, eftersom hans dåliga hjärta slutat pumpa blod i tillräcklig mängd upp till hjärnan. En annan sak jag tänkte på med samma gamling var hans dotter som trots att hon visste om hans usliga hjärta bara några dagar innan hans dödsfall släpat omkring honom på Supermarketen. Han kunde knappt gå, så svag var han, men med till affären skulle han. Man kunde tycka att hon kunde sett vad han behövt, satt ihop en liten shoppinglista med honom, och åkt in själv. Ville han följa med kunde hon ursäktat sig och sagt att hon hade så många fler ärenden att det skulle ta flera timmar. Vad som helst utom att trötta ut honom med denna stora affär i hans tillstånd. Kanske tog han för lång tid på sig? Iallafall insjuknade han sen strax efter i lunginflammation och det var det. Det komiska var sen hur besviken speciellt hon var över hur lite han lämnat efter sig. Hon hade nog räknat med ett par miljoner till minst. Jag önskar han hade sett till i god tid innan han dog att någon värdig människa tagit över gården så att den inte gick ur familjen. Han återskapade gården i sin mors ära och trots att den här dottern tagit hans mors namn så är hon inte det minsta intresserad av gården som hon, hennes farmor, var. Det är det allra sorgligaste i hela historien för sen tog de andra syskonen - de ogyllene - in ett medium och hon sa att det var den mobbade systern som var farmodern i en tidigare existens. Vilket blir begripligt eftersom där fanns tydliga likheter. Men gamlingens fru hade utsett vissa barn till Gyllene och hans favoritdotter till ogyllene så han gick över till att favorisera den Gyllene flickan istället. När han såg igenom hennes manipulativa falskhet i hennes tonår bytte hon förnamn till hans mors namn. Mycket taktiskt. Det finns mycket att säga om den historien!


En sak många tror är att psykopater måste vara grymma emot djur, men det är inte alls sant. De kan för skoj skull döda något djur nån gång och tröttnar de på sin hund eller katt så kan de tycka att det är enklare att avliva den än att krångla med att hitta en ny ägare. De ser djuren som en förlängning av sig själva och de väljer djur som höjer deras egen status. Ett djur med en fin stamtavla, ett tävlingsdjur som vinner stora vinster eller en avelshund som kostar mycket mer än en vanlig byracka. Sen när djuren inte längre tar hem några vinster eller blivit för gammal för avel så kan de snabbt göra sig av med djuret utan några samvetskval. Under tiden som de tycker djuret har ett värde för dem kan de ta mycket god hand om det. Så snart de tappat intresse börjar dock vanvården och om de inte är inklinerade att döda djur så kan de ta och dumpa djuret någonstans och hoppas att någon annan tar över ansvaret. Ofta drabbas någon djurvänlig bekant av dessa dumpningar, så om du har en psykopat som gillar att skaffa djur kan du få ett ganska stort menageri mot din vilja. Att säga stopp är också svårt, eftersom du då inte vet om djuret kommer att fara illa. Det bästa är att avråda psykopater ifrån att skaffa djur och många psykopater är för själviska och har för stor självinsikt i sin egen själviskhet för att skaffa både djur och en massa barn. De kan ha gjort det "misstaget" någon gång och insett att det är en för stor uppoffring.

Har en psykopat mer än ett barn så glöm inte kolla vilket han aldrig kritiserar och vilket som aldrig kan göra något rätt. Du kommer snart lista ut vem som är vem. Det Gyllene barnet är det charmiga och glada, som inte verkar ha några bekymmer i världen. Alla säger att hon eller han är så snäll och lätt att ha att göra med, men det är för att de inte lever med barnet själva. De som lever med det kommer säga att det är det där barnet som är det jobbigaste. Det barnet som psykopaten valt som ogyllene kommer man tycka är buttert och tystlåtet, men de som verkligen känner det kommer se att det är hon som har djupa känslor och därför egentligen är minst jobbigt. Bortskämt och egenkärt, manipulativt och självcentrerat är jobbigt hos ett barn och det kan alla se som verkligen bor med ett barn hela dagarna. Det även om den som lever med det är en psykopat, men inte den som valt ut vilket barn som är Gyllene. Om du gifter dig med någon så kan det Gyllene barnet bli lite av en konkurrent och det kan vålla lite bekymmer har jag förstått även för en annars duktig och manipulativ psykopat. Det oavsett om det Gyllene barnet är psykopat eller inte. Bortskämd och upphöjd av pappan är ändå jobbigt.

En fråga som jag länge tyckt tas upp alldeles för lite på alla ställen där det talas om psykopater är att det borde vara för dem som för alla andra typer av neurologiska åkommor. Det borde finnas en gradskala av mer eller mindre. Om någon har en aning av psykopatiska tendenser gifter sig med en med mer psykopatiska tendenser borde de sen förstärka varandra. Medan man borde kunna dämpa tendenserna om man umgås med människor helt utan sådana tendenser om man själv bara har några få svaga och dessutom de man umgås med är fullt medvetna om ens svaghet. Det är nog det som är själva nötens kärna att man måste kunna se dem för vad de är och kunna handskas med dem. Om de grupperar ihop sig i större klungor tror jag de förstärker varandra, eftersom de uppskattar falskhet och svek hos varandra när det är riktat emot människor de anser ovärdiga. Det står en hel del på länken jag läste om hur psykopater har ett behov av att göra de människor de skadat till mindre värda för att rättfärdiga sina övergrepp. Om du känner några människor som får dig att känna dig ful, dum, fattig, ful, värdelös, dålig, ful och klantig kan de vara psykopater som vill skada dig eller antagligen redan gjort det, fast du har naivt glömt bort det och förlåtit dem. Tänk efter vilka som får dig att känna dig konstigt värdelös, som en trashank eller som de säger i USA "white trash". Tänk tillbaka i tiden tio år, eller tjugo år, och vad som hänt mellan dig och dem. 


När jag gjorde det insåg jag att en hade först stulit en kattunge jag hade till salu och därefter nekat att låta mig hälsa på för att se att kattungen hade det bra. Jag var arg bra länge, men sen sa alla att det bara var en kattunge och jag kände mig lite dum. Men det hade gjort väldigt ont, för jag hade tänkt hålla kontakten med mina kattungar även efter jag sålt dem och nu fick jag inte det. En annan hon hade stulit det käraste kreativa arbete jag hade då och som jag lagt ner min själ i att skapa. Det var en ansenlig samling och jag hade nog lagt ner tusentals timmars arbete under över 6 års tid på det. Men hon stal det och gav bort det och sen skyllde hon på mig. Jag insåg att hon gjort många till hemska saker, som många sen blev "mitt fel" på något vis. Vissa hade ju blivit någon annans, eftersom det hade varit för dumt att skyllt på mig. Det viktiga var dock just det där att hon avsiktligt gjort illa mig och därför måste hon hela tiden se ner på mig därefter. Det här är något jag räknat ut själv vara skälet till dessa personers oerhörda förakt och nedvärderande beteende emot mig. Deras egna oursäktliga beteende emot mig, som de bara kan leva med genom att göra mig till ovärdig och värdelös. Den ene av dessa personer såg jag upp till i hela min uppväxt, för han var min storebror och jag trodde han älskade mig, men idag vet jag att han bara var snäll mot mig för jag var pappas favorit som liten. Den andra var min lillasyster, som jag älskade och tog hand om hela hennes uppväxt tillsammans med vår far, som bytte till henne som favorit och det var då som min storebror också slutade låtsas tycka om mig. Det var de här två syskonen som var min familjs Gyllene Barn som slapp stryk och nedvärderande gliringar ifrån vår "änglalika" mor. 

En sak som är oerhört viktig vad gäller psykopater är "NO CONTACT" principen. Det allra bästa du kan göra för dig själv om du har psykopater eller människor med för många psykopatiska drag i din omgivning är att undvika dem. Om du kan ska du helt bryta kontakten med dem. Jag har alltid tyckt att det är så hemskt med alla dessa som säger upp bekantskapen med sina närmaste släktingar, men med tanke på hur hemskt min lillasyster har betett sig, ivrigt påhejad av min ene storebror och min mor och hennes förr så charmige make, så förstår jag fullkomligt varifrån detta behov kommer. Man kan inte låtsas vara en dörrmatta hela livet när man vet att man är så mycket mer. Jag har i många år i klartext sagt ifrån till min mor vad som är acceptabelt beteende ifrån henne och vad som inte är det. Det är inte acceptabelt att hon slår mina barn. Det är inte acceptabelt att hon sprutar iskallt vatten på dem. Det är inte acceptabelt att hon säger till dem att ingen bryr sig om dem. Det är inte acceptabelt att hon kallar mig sinnessjuk när jag återberättar att hon gjort allt ovan. Speciellt inte som jag aldrig var ensam när något av detta hände emot barnen, eftersom vissa saker såg min man och alltihop såg minst ett av barnen. Jag har gjort klart för henne att det inte är acceptabelt att hon ringer för att tjata om att jag ska trakassera min gamle far och aldrig nämner mina barn. Och det är inte acceptabelt att hon ringer och kallar mig en dålig mor med fruktansvärt ouppfostrade barn samtidigt som deras kusin sitter mitt i tsunamikatastrofen nere vid Indiska Oceanen och hundratusentals människor har mist livet. Det är heller inte acceptabelt att hon efter att ha blivit informerad om det ringer tillbaka och skäller ut mig för att JAG inte bryr mig om min systerson eller alla döda i tsunamin. Det finns många fler saker som jag sagt till henne inte är acceptabelt och ändå många fler som jag inte orkat ta upp, eftersom ingenting som hänt förut har hänt i hennes värld. I hennes verklighet råder total minnesförlust på allting dåligt hon gjort och allting bra som vem som helst annars gjort har nog ändå hon gjort.

På det viset är min lillasyster väldigt lik sin riktiga mor, även om hon påstår att hon ser mig som sin mor. Det är också mycket konstigt. När min syster säger sådär så reagerar inte vår mamma. Jag skulle blivit mycket sårad om min minsta flicka kallade hennes syster för "mamma". Hon är lika mycket äldre sin syster som jag är min. Detsamma tänkte jag när jag efter många års vånda berättade för min syster att hennes nyblivna ex-man flörtade med mig på deras bröllop. Jag hade tagit väldigt illa vid mig, för han verkligen avskydde mig och sen plötsligt var han "all over me". På deras bröllopsfest! Till min stora förvåning brydde sig min syster inte ett dugg. Han flörtade med alla, sa hon bara, som om det hade någon betydelse. Det var deras bröllop! Och jag var hennes syster, inte vem som helst! Men nu förstår jag varför han flörtade med alla. Hon hade bedragit honom förut och han ville hon skulle visa några känslor, så han försökte göra henne svartsjuk. En katastrof att de ens gifte sig. För hon kunde inte bli svartsjuk hur han än försökte. Istället blev han boven och vi alla hatade honom för hur elak han var mot vår lilla syster. Idag vet jag inte om det var så eller om det bara var hur hon fick det att se ut. För hon var bra glad efter hon bedragit honom, som om hon gjort något bra. Sen ville han inte ha barn med henne, men om hon bedragit honom var inte det så konstigt. 


Nej, när man inser vad som pågår så förstår man plötsligt alltihop. Varför hennes ex verkade ogilla mig, varför han betedde sig så elakt mot henne, varför hon inte brydde sig. Och varför inte vår mamma brydde sig. Hon reagerade inte heller när min syster gav mig ett löfte om en gåva som jag sagt till vår mor att jag inte ens ville ha över min döda kropp. Hon såg hur oberörd ut som helst, när hon hörde det. Det är verkligen som den här sajten jag just läst säger. De verkar inte leva i samma verklighet som oss andra. De hör inte samma saker, de ser inte samma saker och de känner framförallt inte samma saker. De är så obehagliga att umgås med just pga att de är så här avstängda ifrån normala känslor och reaktioner. För det var min lillasyster som hade bett vår mor att ringa mig och fråga om jag vore intresserad av att gå på Spa med henne och därför visste ju vår mor när min syster "gav" mig det att jag inte önskade mig det. Ändå såg hon bara glad ut. Jag såg minst sagt snopen ut och sa något om att det var min syster som ville gå på Spa och inte jag. Vilket var sant. Min syster verkade konstigt oberörd av den kommentaren, eftersom jag tydligt refererade tillbaka till frågan jag fått av henne, via vår mor, om jag ville gå på Spa. Så jag antog att min syster visste att jag inte ville det och ändå gav mig det. Mycket nonchalant, men som jag skrev ovan om gåvor är det typiskt. Från min mamma fick jag några smycket jag sagt att jag absolut inte ville ha. Vad annat kan man vänta sig?

Så oavsett om någon är diagnoserbar psykopat eller inte så måste man känna vilka som uppvisar drag som är så störande och kränkande att de påverkar ditt liv negativt. Om det är så och om DU känner att de inte tillför ditt liv något positivt, eller betydligt mer negativt än positivt, så är det rätt för dig att sluta ha dessa människor i din umgängeskrets. Vad gäller min storebror och min lillasyster så har de så länge tyckt att jag är "drägg" att de egentligen själva uteslutit mig och när de så förra sommaren skulle ordna ett 50-årskalas för mig så tror jag det var mer ett spel avsett för våra föräldrar än för mig. För innan festen ringde min bror och sa att ingen ville betala eller ordna någon mat till festen så det fick vi göra själva. Till saken hör det ju att det var min första födelsedag efter jag slutat ha dödlig anemi och äntligen kanske hade en chans att bli frisk och kunna få ett någorlunda anständigt liv. Att ha dödlig anemi är sannerligen dödstråkigt för då dör organ efter organ till man dör själv. Inte ens om man får nytt blod är det säkert att man tillfrisknar, men efter det där kalaset - där jag fick utlovade Spa-helger "över min döda kropp" och smycken jag redan tackat nej till och min man fick köpa huvudrätten åt och laga - så blev jag iallafall friskförklarad.

Men på kalaset visste jag inte om jag hade blivit frisk än och att ingen ville fixa mat till mig och att jag fick presenter "över min döda kropp" och saker jag inte ens ville ha kändes inte bra alls. Jag kände mig som en gammal hushållerska herrskapsfolket lite glättigt satt ihop en liten bjudning till, men inte riktigt tyckte var en del av familjen. Sen sa alla lite sentimentala saker om tiden jag tjänat dem och sen kände de sig alla duktiga och snälla. Alla långborden hade de tagit bort till middagen så alla fick sitta med sina tallrikar i knät, som på ett tonårsparty. Sen när jag skulle tacka för "gåvor" satte jag dumt nog ner tallriken på golvet och hunden slickade på den. Allt kändes billigt och nedvärderande. Speciellt som jag på min riktiga 50-årsfest blivit bjuden på det finaste värdshuset med stort festbord, vita linnedukar, kandelabrar och blommor i massor och den godaste tre rätters meny en kung kan drömma om. Det var som natt och dag. Men de som bjöd mig då var mina svärföräldrar och speciellt min svärfar och han vet allt om att bli behandlad som "drägg" för han växte upp i Norge under kriget. Långt upp i fjällvärlden och med samiska förfäder. När jag träffade honom skämdes han så för sitt arv, eftersom han blivit hjärntvättad att tro att det var dåligt. Men nu har han en släktsajt och sätter in bilder på de förfäder han hittar. Och jag säger han ska vara stolt för att han har de rötterna. Jag tror att hade han varit kvar i den kulturen som fanns långt innan goterna kom dit hade han varit en lämplig kandidat för shaman. Det var därför de vita förstörde alla naturfolk och dödade så många shamaner. För de vet vilka som är psykopaterna och den typiske psykopaten är en vit man, enligt statistiken iallafall.
  

Tror inte vi kommer längre nu i vår jakt på Loke, den lustige förrädaren. Han är din bäste vän och din värste fiende. Han lurar sin blodsbror och skulle inte tveka att hugga kniven i ryggen på sin egen fostermor. Han var ju adoptivbror till Tor, så han uppfostrades av Tors mor. Precis som min syster som tyckte att jag var mer som en mor och ändå tvekade hon inte att hugga kniven i ryggen på mig. Sen är det avundsjukan och Balder som överglänste Loke. För den där avundsjukan känner jag så väl igen, eftersom hon så många gånger nämnt den. Skadeglädjen när jag blev sjuk och tappade mitt vackra hår kan jag bara föreställa mig nu. Innan kunde jag inte ens det, för det var för groteskt. Det är just det att man inte ser det man inte vill se. Men nu har mitt hår växt ut igen och till skillnad ifrån henne så är jag inte gråhårig. Det är lite underligt eftersom jag är nio år äldre, men jag har bara några få grå hår fortfarande. Fast numer tonar jag det för jag hatar alla grå hår, hur få de än är. Det var många gånger när vi var yngre som saker hände där jag kände den där skadeglädjen dock. Minnen som kommit tillbaka nu i och med allt som hänt.

Jag minns också hennes otrevliga kommentar på släktträffen 2005 när jag försökte underhålla hennes nya man, som inte kände någon där. Han verkade trevlig så jag var snäll mot honom och hon blev svartsjuk och sen blev han efter några år lika otrevlig mot mig nästan som hennes ex var. Vet i det här fallet inte heller varför, men att han verkligen hatar mig förstår jag nu. Helt obehagligt och kanske är det för att han också har såna här Loke-tendenser? Kanske han minns min berättelse om den charmiga västmanlänningen jag tyckt om och som sen hotade mig och min familj, bara för att dölja att han försökt få mig i säng? Kanske mindes han hur ledsen jag blev över hur han manipulerat vår familj och sen huggit oss i ryggen så därför högg han oss i ryggen på samma sätt? Det är möjligt, men jag kan inget bevisa. Det är bara den där otrevliga smaken av deras beteenden, deras lögner och deras aggressioner. Och därför säger jag gärna tack och adjö för evigt till de alla. Kvar blir de som bryr sig och som inte lever i snurriga låtsasvärldar där allt är upp-och-ner. Frågan är alla som de svärtat ner oss för. Det är de som är problemet. För man vill ju inte sluta ha kontakt med alla man känner bara för att de fortsätter har kontakt med de här människorna. De kommer att baktala en för alla släktingar de kan och det får man räkna med. Men jag tänker att det är bara att strunta i det. De som vill tro på skiten kan kvitta!

Queen Angelica - Fairyland Poetry